Den fördolda världen

När Gregorios av Nyssa närläser Höga visan lägger han märke till något som få teologer varken före eller efter honom velat ägnat någon större uppmärksamhet. På sitt oförskräckta sätt påpekar han att det i Höga visan skymtar änglar av ett alldeles särskilt slag, en speciell änglakategori vilken råder över marker och fält. Änglar som snarare än att vara verksamma i himlarnas höjder stället råder i mäktiga skogar, kan uppfattas i porlande bäckar och skådas bland skuggorna i djupa dalar. För dessa änglars närvaro inbjuder Gregorios envar att öppna blicken, och odla relationer med, i sitt inre böneliv. I dagens samtal rör vi oss bland erfarenheter från folktrons gränsland, vi möter skogsrået, alltså skogens rådare, men också bäckrådare som näcken, vi samtalar om satyrer, fauner och féer och frågar oss vad det innebär att bruden i höga visan tycks tala med, och frammana, levande vindar, andar som viner från väderstreckens fyra riktningar. Men det är inte bara änglar som kan skymtas i skapelsens myllrande mångfald. Faktum är att Höga visans båda älskande även uppfattar varandra i djurhamn, och Gregorios konstaterar att det därtill inom mystikern kan uppträda djur – däribland leoparder och lejon – som inom henne kan verka som vägledare och guider, som visar och leder henne till allt djupare insikt i inkarnationens mysterium. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/sallskapetnous/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠⁠Aionarch | Spotify

Fallet hade inneburit att den odelade människan, Anthropos, eller Adamas, tappad bort, glömt den himmelska klädnad som den en gång hade burit, de kläder, vävda av ljus, eller den kropp, genomskinlig men strålande som himlarna, vilken gjort det möjligt för Adamas att fritt röra sig i höjderna, och som hängt ihop med den översteprästerliga, teurgiska tjänst som Adamas antförtrotts att utöva, genom sin unika position i den ofallna, noetiska skapelsen. I detta tredje avsnitt om den Edeniske människan talar vi om dess översteprästerliga praktik, och hur Höga visan utgör nycklar till hur man återinträder i den, inte minst genom att imitera hur Adamas en gång hade namngivit allt levande i kosmos. Traditionella kulturer har alltid vetat att kunskapen om tillvarons sanna namn innebär tillgång till en hemlig kraft. Inte sällan har människor i förmodern tid avstått att uttala de egentliga namnen för sådant som var farligt och skrämmande, då själva uttalandet av orden som förknippades med det farliga ansågs riskera att framkalla dess närvaro. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/sallskapetnous/ Musik och ljud av Aionarch: ⁠Aionarch | Spotify

I det föregående avsnittet talade vi om att den ursprungliga människan, Anthropos, eller Adamas, innan den föll ur Eden hade varit ett himmelskt och odelat väsen, både man och kvinna. En ljusvarelse, skapad i Guds avbild. Men eftersom Adamas var Guds avbild måste ju det betyda att även Gud är både kvinna och man, även Gud både hon och han. I sin kommentar av Höga visan väver Gregorios in ett stråk av Sophiologi, sammantvinnad som den är med legenden om Salomo, vilken inte bara ansågs vara den författare som skrev Höga Visan, utan också författaren till flera av de andra texterna i gamla testamentet som handlar om Sophia, Gud som Visheten personifierad. För det var Sophia, Gud i kvinnlig gestalt som Salomo älskade över allt annat, som han sökte och fann redan i sin ungdoms dagar, och skrivit om i alla sina heliga skrifter, däribland och kanske främst, Höga visan, som vägmärken till hur var och en likt honom själv, kan finna henne. Därför är Höga visan källan till den djupaste filo-sofin, kärleken till Sophia, Visheten självt. Inte som en övning i spekulationer eller uppsättning tankar, utan som en relation, och en mystik förening. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/C4kOB2gNted/ Musik och ljud av Aionarch: Aionarch | Spotify

Hur bör man uttolka relationen mellan Höga Visans två huvudpersoner? Sedan Origenes tid har den huvudsakliga utgångspunkten varit att den som kallas “Han”, refererar till Gud och den som kallas “hon” handlar om den enskilde kristne, men tidigt i Gregorios av Nyssas Höga visan-kommentar utvidgar han därtill tolkningsmöjligheterna på flera intrikata sätt. Dels genom att säga att det också kan vara tvärt om, men också på andra sätt, som vi skall utforska i detta och två kommande avsnitt. Ett första sätt att närma sig frågan om de två huvudpersonernas identitet, avslöjar Gregorios genom att läsa texten i ljuset av en mystik lära inom den Alexandrinska mystika traditionen; nämligen att den ursprungliga människan i Eden, som kallas Anthropos, eller Adamas, var ett odelat väsen, både man och kvinna innan den delades i två sidor och föll in i denna separationernas värld. Det står ju trots allt i skapelseberättelsen att Gud skapade människan till sin avbild... Som man och kvinna... Den som är uppmärksam finner i Höga Visan nycklar till hur man kan återträda i relation med och till slut andlig enhet med denna, sin fördolda sida, sin förlorade hälft, vilken Gregorios likt Origenes därtill menar är identisk med den skyddsängel vi alla har, och som alltid och i varje stund på ett fördolt sätt finns hos Gud. Länk till chatgrupp på signal: https://signal.group/#CjQKIDZAFjacbg7E1B_VxHjM7pzg5kkc5SZZ3oZPmdidRVIZEhBhvIKnEEyqETf7cTnHsGY-⁠⁠⁠⁠ Mer från vårt instagramkonto: https://www.instagram.com/p/C3kmzIzNMO2/