Rak höger med Ivar Arpi

I dagens avsnitt pratar jag med Omar Makram, känd från podcasten Sista måltiden och aktuell med sitt Substack-projekt Öster om förnuftet. Omar har tidigare gästat podden, då vi pratade om hans resa från en konservativ muslimsk uppväxt i Egypten till att bli förespråkare för sekulär humanism. Den här gången fördjupar vi oss mer i var han befinner sig i dag, efter tio år i landet.Omar beskriver vad han ser som en "missad balans" mellan Mellanösterns auktoritära strukturer och Sveriges mer konflikträdda, och mycket sekulära kultur. Det måste gå att hitta en “sweet spot”, som varken är för mycket åt endera hållet, menar han. I dagens Sverige har pendeln svängt för långt bort från auktoritet och gemensamma normer.Jag frågar honom också om han saknar något från den visshet han hade som konservativ muslim, i det mer flytande sekulära väst. Det är en tradeoff, svarar han. För honom är integration och kulturell anpassning alltid en kompromiss – ett val där något alltid förloras. Om du väljer frihet, säger han, förlorar du en del av auktoriteten, och om du väljer auktoritet, går det alltid ut över friheten.Det väcker frågan: Hur kan ett samhälle både vara tydligt med sina värderingar och samtidigt inkludera människor från vitt skilda bakgrunder? Det är en av de centrala frågorna i dagens avsnitt.Prenumerera på Öster om förnuftetTidigare intervju med Omar MakramPrenumerera eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

I dagens avsnitt pratar jag med Jörgen Huitfeldt som är chefredaktör för Kvartal. Innan dess hade han en lång karriär på Sveriges Radio, där han bland annat var programledare för Studio Ett.I samtalet reflekterar vi över journalistikens trovärdighet, hur man väljer vinklar och varför. Vi börjar samtalet i en text han skrev nyligen på Kvartal, med rubriken “Den goda lögnen” är också fake news (Kvartal 4/12). I den beskriver han hur vissa osanningar får passera journalistisk granskning om de uppfattas tjäna ett högre syfte, exempelvis om det handlar om klimatfrågan, jämställdhet eller migration. Han skriver:Det här skulle aldrig fungera om det inte fanns en hel kader av journalister som sorterar obelagda och tvivelaktiga påståenden i olika högar; i den ena hamnar de som skadar samhället och i den andra sådana som ändå uppfattas ha ett vällovligt perspektiv. I det första fallet granskar medierna misstänkta osanningar minutiöst, i det senare låter man dem ofta passera. Dels för att de personliga konsekvenserna av att göra det uteblir, dels för den goda sakens skull.Risken, menar han, är inte bara att folk tappar förtroendet, utan även att institutioner tillåts vara opålitliga. Varför ska vi då lita på dem? Och kan medier som Kvartal göra något annorlunda för att undvika fällan med de “goda lögnerna”? Vad erbjuder Kvartal som inte redan finns?Prenumerera eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.seI dagens avsnitt pratar jag med Emanuel Karlsten som är journalist, medieanalytiker och en av rösterna bakom Mediepodden, ihop med Olle Lidbom som jag hade i podden i september. Emanuel och jag försöker diskutera vad journalistik egentligen är och vad den klarar av i ett medielandskap som ständigt förändras.Jag b…

As some of you might know by now, I’m an avid reader of Cormac McCarthy. His books have meant—and still mean—a great deal to me, not just from an aesthetic perspective but on a deeper, existential level. So today, I’m honored to be speaking with one of the foremost scholars of McCarthy’s work: Steven Frye, Professor of American Literature and Chair of English at California State University, Bakersfield.Our conversation delves into two of McCarthy’s most towering works: Blood Meridian, with its bleak, violent world, and The Road, a stripped-down, post-apocalyptic story centered on the bond between a father and son. Though these novels seem vastly different, they ask strikingly similar questions: Can decency survive in a world where power, destruction, and loss seem inevitable?We also explored the concept of “weak theology” in McCarthy’s work—how can a God allow such evil to happen? In The Road, McCarthy seems to ask whether the "fire" of human compassion can endure in a universe that offers nothing in return.McCarthy’s portrayal of the American West redefines the genre itself, moving beyond mythic heroism into existential struggle. Blood Meridian forces us to confront the dark side of Enlightenment ideals, while The Road suggests that even in a godless, ruined world, something resembling hope might persist—not through divine intervention, but through human love and sacrifice.Steven Frye doesn’t let McCarthy’s characters rest in simple archetypes. He explores how figures like Judge Holden in Blood Meridian embody a destructive force of total dominance and knowledge devoid of ethics. Yet Frye also points out how McCarthy creates space for resistance—even in the face of inevitable destruction. Is the kid’s defiance of Holden a doomed rebellion—or a glimmer of human decency that refuses to die?Our discussion also touched on McCarthy's more romantic vision of the West in All the Pretty Horses and The Crossing. We reflected on the impossibility of returning to an imagined past of purity and belonging, as McCarthy’s characters grapple with modernity’s harsh realities.If you enjoy today’s conversation, I highly recommend visiting Steven Frye’s website at stevenfrye.org, where you’ll find his writings. I also suggest checking out his novel, Dogwood Crossing.Tidigare avsnitt på tematPrenumerera eller stötta Rak högerI takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe