Borta för alltid

• Lost Shark & hajarnas Hades

  De fanns på jorden redan före dinosaurierna, men försvinner i rasande takt. Hör om en av dem som troligen redan tagit sig över till dödsriket med det mycket passande namnet förlorad haj. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande i avsnittet är Torbjörn Ebenhard, Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.Avskrift av avsnittet:De fanns på jorden före dinosaurierna. Men sedan 80-talet har över hälften försvunnit. Torbjörn: Hajarna var ju det stora dominerande rovdjuret i haven och har varit under många, många miljoner år. I dag är de nästan borta. Det ska handla om hajens krisartade läge på jorden, orsakat av oss människor.Torbjörn: Man fångar hajen, skär av ryggfenan och slänger tillbaka hajen levande i havet. Den kommer att dö.Och om en av dem som till och med döpts efter sitt öde. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är berättelsen om den förlorade hajen.I evigheter har det fascinerat oss: det stora blå. Vad som egentligen rör sig där nere i djupet vet vi väldigt lite om. Vad som finns. Men också: vad som inte finns. Det märks när man tittar på listan av utdöda djur. Extremt få i havet, jämfört med djur på land. Torbjörn: Många historier om utdöda fiskarter vi har kommer just från väldigt, väldigt små vatten. Men är du ute i världshaven så är det mycket svårare att veta. I synnerhet när du kommer djupt ner. Vad finns det där för någonting? Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald ska hjälpa mig berätta historien. För det finns en art, en haj, som är ett undantag. Som med största sannolikhet är borta för alltid. Ett praktexempel på det som händer i haven just nu, men också på hur lite vi vet. En som försvann – redan innan vi hann upptäcka den. Men först ett litet klargörande. En haj är allt annat än en fisk.Torbjörn: Hajar klumpas ihop med fiskar generellt av folk. Men nej. Faktiskt är det så, häng med här. En torsk till exempel, är närmare släkt med oss människor, än vad den är med en haj.Torbjörn: Om vi tittar på gruppen benfiskar, som torsken tillhör, om vi ska göra den gruppen komplett så ska vi räkna in alla kräldjuren och fåglarna och däggdjuren i den också. De är en grupp, jämfört med hajarna och rockorna i en annan grupp. Utseendemässigt och sättet att leva på, där är ju torsken och hajen väldigt lika varandra i vissa avseenden och det luras vi av, men evolutionärt är de väldigt olika.I alla fall. Hajarna – dom har varit här på jorden. Ett bra tag, minst sagt.Torbjörn: Formats av evolutionen i många hundra miljoner år. Hajar fanns på jorden innan dinosaurierna kom till. Hajarna fanns kvar på jorden, när dinosaurierna försvann. 500 miljoner år kan vi prata om här. En fullkomligt perfekt skapelse för det livet den för i havet. Men trots att hajarna är en sådan gammal del av havet och så omskrivna är det fortfarande inte mycket vi vet om dem. På kort tid har ett antal helt nya hajarter beskrivits. Och 2019 så kunde man lägga till en på listan. En slags revhaj, den typ av haj som människan oftast stöter på. Du kanske har sett den i ögonvrån om du snorklat vid ett korallrev i tropikerna. Just den här nya arten har påträffats i Sydkinesiska havet, alltså utanför Thailand, Vietnam och Borneo. Men det udda är att forskarna inte hittade i det vilda – utan på museum.Torbjörn: Vi har tre stycken spritinlagda exemplar och de är inte så vackra. De är lite skrynkliga och färglösa jämfört med den levande hajen. Och de insamlades för över 80 år sedan. Tre skrynkliga hajar – det är det enda man har att utgå från. Det enda man vet om den. Torbjörn: Ja, i stort sett är det så. Ska man bedöma det hela efter närstående arter som man vet lite mer om. Ja, den lever på grunt vatten och livnär sig på fisk nära botten. Rör sig förmodligen ganska långsamt. Ofta är de här vattnen ganska grumliga dessutom så att det är inte kanske så mycket synen den går på när den söker sin föda. Man vet inte ens hur stor den kunde bli. De tre museiexemplaren, som samlades in på 1930-talet var alla unga hajar, bara 40 cm långa. Och några levande hajar i det vilda har inte setts sen dess.Torbjörn: Det är inte lätt att veta när nåt faktiskt är borta. Det har ändå undersökts så många hajar av experter som borde kunna känna igen dem och ingen har sett någon mer.Forskarna som beskrev den nya arten dubbade efter sitt öde till Lost Shark. Alltså förlorad eller försvunnen haj. Också i det vetenskapliga namnet, obsoletus, betyder borta. Torbjörn: Man kan ju spekulera i varför försvann de? Men det finns en del ledtrådar. Om vi tittar exempel på fångstdata på hela gruppen hajar och rockor tillsammans då från perioden 1950 till 2014 och toppåret 1986 då kom man upp i en halv miljon ton fångade hajar och rockor. Sen från 1986 till 2014 minskade fångsten med 97 %. Och det här beror inte på att man la av att fiska, utan tvärtom. Man har faktiskt ansträngt sig mer för att fånga. Och ändå har man alltså 97-procentig minskning i fångsten. Och det beror helt enkelt på att man över exploaterat fiskbestånden. Idag är en tredjedel av alla hajar och rockor utrotningshotade. Torbjörn: En hel del av dem akut hotade så att de ligger risigare till en än många andra djur- och växtgrupper. Och det är människan som orsakar detta. Och det pågår fortfarande, av så bisarra anledningar. Hajfenssoppa är en delikatess sägs det. Man fångar hajen, skär av ryggfenan, slänger tillbaka hajen levande i havet. Den kan inte simma riktigt längre. Den kommer att dö och sjunka ner till botten. Fullkomligt meningslöst och grymt. Torbjörn: Men det är inte bara det det handlar om, utan det är väldigt mycket hela hajarna också. För att försörja folk med protein helt enkelt. Så det är inte så att det här är ett nöjesfiske eller en lyxkonsumtion, utan det är faktiskt ett sätt att försörja människor. Varför just hajar är extra drabbade är bland annat att dom lever så länge. Den ishavslevande håkäringen kan till exempel bli 500 år. Och så tar de lång på sig att skaffa ungar.Torbjörn: Man pratar ibland om hur man har ett hållbart fiske. Om vi ska identifiera en fiskgrupp som inte går att fiska hållbart så är det de som har den här långa livslängden och den långsamma reproduktionen. De klarar inte av att ersätta nästan något uttag ur beståndet med reproduktion.Inte blir det bättre av hajarnas minst sagt dåliga rykte. Torbjörn: Efter filmen Hajen så fick vi en våg över hela världen med hajskräck, men faktum är att hajar egentligen inte alls är människopredatorer som de framställs som. Det sker hajattacker på människor. Men i en del fall tror man nästan att det handlar om olycksfall i arbetet för hajen. Hajar är inte så smarta egentligen så de vet inte alltid vad det är de ger sig på för någonting. Men det finns ingen hajart som är inriktad på att äta människor för att försörja sig. Så att hajen har mycket, mycket större anledning att vara rädd för människan än tvärt om. Varje år dödas över 100 miljoner hajar för hajfensfiske. Det är tre hajar, varje sekund. Och det är inte bara i Asien, nästan hälften av hajfenorna som säljs på marknader har fiskats av EU-länder.Torbjörn: Jag tror inte att överexploatering av hajpopulationer grundar sig i någon uppfattning om att hajar är väldigt farliga djur. Det är inte därför man fiskar dem. Men det negativa med folks uppfattning om hajar är ju att intresset för att stödja naturvården i att bevara dem är ganska begränsat. Så här handlar det ju väldigt mycket om att folk måste få klart för sig vad det handlar om för någonting, vilka hot de står inför och dessutom vilken ekologisk roll hajarna har i havet. För när predatorer som hajar, överst på näringskedjan, försvinner uppstår ett hål. Torbjörn: Och det har vi märkt inte minst i Östersjön. Tar man bort de stora predatorerna så händer det saker i nivåerna under den. Vi har i Sverige till exempel. väldigt mycket av de grunda vattnen, vikarna är fulla med spigg, som har totalt förändrat sammansättningen av ekosystemen. Hela näringskedjan är förändrad i Östersjön och det är likadant ute i världshaven också. Tillbaka till den förlorade hajen. Det har gått över 80 år. Eftersom den inte förekommer i djupa vatten vet vi att den inte gömmer sig där. Och de grunda vattnena i Sydkinesiska havet är också väl genomkammade. Om den skulle hittas igen så skulle det inte bara vara en sensation – den skulle behöva få ett nytt namn.Torbjörn: Men vi kommer att få se många fler Lost Sharks här. Sannolikt. Jag skulle gissa på att de egentligen är fler. Fast man har inte data på dem.

  --------  

  9:59
• Upplysningens offer & fladdermössens fall

  De har befolkat natten i miljontals år, men när människan gör jorden ljusare blir de hemmasittare och svälter ihjäl. Hör om ljusföreningars stora påverkan och det senaste offret bland fladdermössen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet medverkar Johan Eklöf, fladdermusexpert och författare till Mörkermanifestet samt Torbjörn Ebenhard från Centrum för Biologisk Mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.Avskrift av avsnittet:De har befolkat natten i miljontals år, men när människan lyser upp planeten blir de hemmasittare och svälter ihjäl. Johan Eklöf: De sitter högt och väntar på att ska bli mörkt innan de flyger ut och lyser rakt på deras boplats. Då blir det aldrig natt i deras glasögon.Hör om ljusföroreningarna och vad dom gör med djuren på jorden. Och om det senaste offret bland nattens härskare – fladdermössen. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav AsplundI den här serien har jag berättat om dem. Djuren som försvunnit från planeten Jorden för gott, för att aldrig komma tillbaka. Och hålet de lämnar efter sig. Forskare talar om ett sjätte massutdöende i jordens historia. För ryggradsdjur går det lika fort som när dinosaurierna försvann. Då var orsaken en asteroid. Idag är det – människan. Det handlar om ohållbar jakt, gifter och sjukdomar som sprids av oss och i allt ökande grad att vi har tagit ifrån djuren deras levnadsutrymme. Inte bara rumsligt talat – utan också i tiden. Johan: Allt levande i samma mekanism som tickar på in i våra celler, som förväntar sig att ljus och mörker ska komma efter varandra i förutbestämda mönster helt enkelt. Johan Eklöf har skrivit boken Mörkermanifestet, där han uppmärksammar fenomenet ljusföroreningar. Att människan tänt upp planeten med artificiellt ljus, och de konsekvenser det får för livet på jorden.Gustav: Om du skulle vilja beskriva, hur omfattande är den här ljusföroreningen?Johan: Man brukar tala om himlaglim, det samlade ljuset från städer, som man ser som en orangebrun himmel på vintrarna. Det gör att vi inte ser några stjärnor till exempel. I dag är det ungefär en femtedel av européer och amerikaner som ser Vintergatan. Alltså inte fler än så. Gustav: 80 % ser inte Vintergatan?Johan: Nej, inte till vardags. I en uråldrig rytm har ju ljus och mörker styrt livet på jorden i evigheter. Och så på bara 100 år har planeten tänts upp. Det har fått konsekvenser – du kan se det om du bara tittar ut mot gatan. Johan: Alla har ju sett hur det ser ut under en gatlykta. Det dras insekter dit. Och insekter som navigerar efter månen eller efter stjärnor eller polariserat ljus. När de kommer nära ljuskällan så blir det helt fel. Håller de samma vinkel till en ljuskälla som de har gjort till månen så blir det att de fastnar som i en spiral runt alla lampor och blir kvar där. Antingen uppätna eller så dör de helt enkelt av utmattning. Ljuset gör det också svårare för insekter att hitta sina partners. Johan: Finns ju insekter som till exempel inte förpuppar sig om det inte har varit en mörkerperiod. Det finns insekter som inte kryper ut om de inte blir natt och letar efter partners. Typexemplet är ju lysmaken. Honan som klättrar ut på lite gräs och tände sin lampa för att hitta hannar. Men det gör hon inte om det är ljust. Det är ingen poäng, Hanarna kanske är lite mer på och då flyger de ut ändå. Så letar de och så hittar de kanske en parkering, eller ICA Maxi eller istället, men en massa lampor på. Johan: Och sen så finns insekter som, om man tar nattfjärilar till exempel så är ju de lika viktiga som bin är på dagen för att pollinera. Nattskiftsbin kan man säga. Och det har visat sig att 60 % färre blommor blir pollinerade nattetid om man har en äng med gatlyktor jämfört med en äng som är i naturligt mörker.Det handlar också om fåglar, Bara i USA stryker över en miljard med varje år efter att ha krockat med byggnader. Och det påverkar till och med livet i havet. Johan: Det finns oerhört många organismer i havet. Som följer en ganska strikt månklocka. När man inte riktigt månens olika faser, då dras alla beteenden ut i tid. Det blir osynkat. Parningsframgången minskar drastiskt.Och så förstås, den djurgrupp som vi kanske mest förknippar med livet på natten. Fladdermössen – våra flygande däggdjur, dom drabbas mer. Johan Eklöf, som är fladdermusexpert, upptäckte hur på hemmaplan.Johan: Det började med slott i Skåne och då såg vi att slottsrädgårdarna var ganska mörka och fina för fladdermöss, medan alla kyrkor som låg runtomkring var oerhört ljusa. Och eftersom vi visste att det ofta bor fladdermöss i kyrkor, tänkte att det kanske bäst att kolla vad som händer. Det är framför allt en fladdermusart som Johan följer: brunlångöra.Johan: Den har ganska breda vingar, väldigt långa öron, lika långa som kroppen i princip och ansiktet ser ut som ett litet, litet troll. Låter kanske lite läskigt, men de är snarare fulsöta än läskiga skulle jag säga.Johan: De bor väldigt gärna på kyrkvindar. De är väldigt nyfikna. De gånger jag suttit inne på kyrkvindar och tittat, så efter ett tag så kommer de liksom fram och så slår de ett litet varv runt huvudet och så tillbaka igen. Och de är långlivade fladdermöss så de hinner bygga många kompis band genom livet. Så att det är väldigt sociala djur.Jämfört med andra fladdermöss flyger brunlångörat ganska långsamt när den jagar på kyrkogårdar. För att undvika rovfåglar så tar den skydd av natten. Men idag är kyrkor ofta upplysta med fasadbelysning.Johan: De sitter och väntar på att ska bli mörkt innan de flyger ut och lyser rakt på deras boplats och då blir det aldrig natt i deras ögon. Fladdermössen, de blir alltså hemmasittare.Johan: De blir kvar hemma. Som tur var så finns ju ofta mycket kryp på kyrkvindar så ibland kan de äta inomhus. Men till slut så tar det också slut och deras natt blir ju väldigt kort alltså. Så 2020 när man uppdaterade rödlistan förra gången så hamnade faktiskt brunlångöran på listan på grund av ljusföroreningar. Än så länge har ingen fladdermus försvunnit som art, utrotats, på grund av ljusföroreningar.Johan: Men det är en tidsfråga. Tyvärr. Men det finns fladdermössarter som i närtid har försvunnit. Av helt andra skäl, men där den röda tråden ändå är människan. Det senaste dramat utspelar sig på en liten ö mellan Australien och Indonesien. Julön. Torbjörn Ebenhard på Centrum för Biologisk mångfald berättar.Torbjörn: Julön. Ja, men det är sådär med påskön och julön och de där att man döper öarna efter årstiden när man upptäckte dem. Men just den här, den befolkades ganska sent i slutet på 1800-talet. Det är ingen stor ö heller det handlar om här, men den var täckt med en tropisk skog som växte på ett stort tjockt lager av guanofågelspillning som samlats där under miljoner år. På Julön förekom en rad olika unika djur som bara fanns där. Bland annat råttor, ödlor och så en liten fladdermus, en liten pipistrell.Torbjörn: Den var vanlig ända fram till 80 talet. Det är bland de minsta fladdermössen. Nattaktiva förstås. Små söta saker. De lever i kolonier där många håller tillsammans och föder upp sina ungar kollektivt.Men med människan till Julön så kommer fripassagerare, i tre vågor. Först brunråtta och svartråtta som bär på sjukdomar. Och Vips så försvinner de inhemska råttorna. Sen en orm som ger sig på ödlorna. Fladdermusen, den klarar sig. Men så kommer en tredje våg, myror. Torbjörn: Av en synnerligen aggressiv sort. Jag vet inte om det svenska namnet ska vara en del av Crazy and gula galna myror och de ger sig på allt. Även människor som kan bli utsatta kan bli ganska hårt angripna. Torbjörn: Man gjorde inventeringar och den var ganska lätt att studera därför att fladdermöss ger ifrån sig massa läten. Och det här var den enda arten fladdermus på den ön som gav ifrån sig sådana läten, så varje gång man hörde ett läte här så visste man att man hade denna pipistrell, fram till 1984.Men i mitten av 80-talet, för varje inventering, så hörs pipistrellen alltmer sällan. Och efter den 27 augusti 2009 så har det varit helt tyst. Torbjörn: Sen har man hört den något mer. Det kan vara kombinationen av myrorna och ormen som gjorde det, men kanske även också störningar från människor. Och det ser vi ju nu i mätningar också då, att fladdermössen också minskar. Över 200 arter fladdermöss i 60 länder anses idag vara utrotningshotade, av bland annat ljusföroreningar. Och i Sverige är 12 arter rödlistade. Johan Eklöf igen: Johan: Deras livsutrymme minskar ju. Dessutom om insekter fortsätter försvinna i samma takt så kommer vi också se att fladdermössen försvinner. 70 % av alla fladdermöss i världen är insektsätare.Frågan är vad kan vi göra då? Åt ljuset?Johan: Det lätta svaret är att man ska släcka. Men riktigt så enkelt är det inte. Vi har ju byggt ett samhälle som vi ska vara igång 24 timmar om dygnet och vi upplever ju ganska mycket otrygghet om det är alltför mörkt. Det finns många tekniska lösningar som gör att vi kan dimrar, släcka ner vid styrning och så vidare. Det gäller bara att vi vågar det och att vi ser till att lösa de här otrygghetproblemen vi har på riktigt och inte bara lysa upp mer och mer. Låta natten bli längre helt enkelt.

  --------  

  10:04
• Vitögda flodsvalan – thailändska prinsessans mysterium

  Den uppstod ur ingenting och väckte sensation. Men strax därpå var den puts väck från jordens yta igen. Drivkraften bakom har på kort tid gjort helt vanliga småfåglar utrotningshotade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet medverkar Torbjörn Ebenhard, Centrum för biologisk mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.Avskrift av avsnittet:Det var som att den bara uppstod, ur ingenting.som väckte sensation när den upptäcktes.Torbjörn: Det här är någonting helt annat. Ser helt annorlunda ut än allting annat som finns.Men strax därpå: puts väck från jordens yta igen. Förmodligen av samma skäl som nu drabbar andra småfåglarTorbjörn: Alltså det är krispiga snacks, man rostar dem och äter dem. Nu har den försvunnit för gott – eller? Torbjörn: Den svåra logiken i att bevisa att någonting inte finns. Hur bevisar vi att jultomten inte finns? Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är vitögda flodsvalans berättelse.Så mycket som vi människor befolkar världen skulle man kunna tro att jorden var färdigupptäckt. Att vi vet vad som finns där ute, och vad som inte finns. Att en praktfull fågel plötsligt skulle dyka upp nära en av världens största städer känns därför helt osannolikt. Men – det är precis vad som händer. Och inte bara det, inom kort är den puts väck igen. Och lämnar som en dimma av mystik. Om det inte var väldokumenterat skulle man kunna tro att det hela bara är ett avancerat prank. Torbjörn: Nu ska vi till Thailand! 1968.Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald hjälper mig att berätta historien, som börjar året då allt hände. I Vietnam inleds Tet-offensiven, i Thailand befinner sig en ornitolog vid en sjö en bit norr om mångmiljonstaden Bangkok. Torbjörn: Centrala Thailand. Men det är ett område där de bott människor länge och är tätbefolkat.Ornitologen heter Kitti Thonglongya och ringmärker flyttfåglar som övervintrar i dom stora vassbältena kring sjön, för att kartlägga deras flyttvanor. De fångas in, får en ring på foten och släpps fria med förhoppningen att dom hittas igen någon annanstans. Den 28 januari får han en märklig fågel i handen han aldrig sett förut. Märklig, grönsvart, som ett snidat fantasidjur! En svala, men liksom tjock med stort huvud och bastanta ben, kraftig gul näbb som ger intrycket att den ler.Torbjörn: Nästan helsvart svala, väldigt vacker med förlängda centrala stjärtfjädrar som ser ut som strån som sticker bak. Den har ett vitt band och tvärs över ryggen. En stor vit ring runt ögat. Finns ingenting liknande i Asien som liknar den alls. Det var så uppenbart att det var ny art när man fick se den.Dagen därpå fångas en fågel till och ytterligare sju ett par veckor senare. Kitti beskriver den vetenskapligt och döper den efter en thailändsk prinsessa. De kraftiga benen tyder på att den håller till mer på marken än andra svalor. De stora ögonen att den var aktiv i skymning och gryning eller till och med nattlevande, vilket kan förklara varför den undgått upptäckt. Men var tusan kommer den ifrån? En målning från Kina hittas med en fågel som ser ut som svalan i fråga. Och det spekuleras att den häckar där utmed flodbankar.Torbjörn: Där den här svalan kunde gräva gångar in. Men man vet ju inte. Man hittade aldrig några häckningsplatser av den.Här vid den thailändska sjön så rastar den bara, i vassbälten, precis som ladusvalan i Sverige gör. Det är från det som sägnen växt fram att svalor övervintrar under sjöar, för att förklara vart de tar vägen varje vinter. Vilket till och med Carl von Linné hävdade.Torbjörn: De rastar i vass och var det nära vatten sista gången man såg dem på hösten. Så det är klart att de måste vara på sjöbotten – logisk förklaring. Och det här är ju inte den enda arten som gör det. Och så här stora samlingar av fåglar blir då ganska känsliga för störningar, både ifall man förändrar miljön. Det kanske inte finns särskilt många platser som de här arterna övervintrar på, utan alla samlas tusentals på ett och samma ställe. Och det är precis vad som händer, fåglarnas rastplatser har mer och mer röjts undan, dikats ut och uppodlats. Torbjörn: Sen dessutom är det här en födoresurs. Det är alltså folk som försörjer sig på att äta fåglar, även småfåglar som man fångar i stora mängder på övervintring på platser. En tionde fågel fångas i november ’68, skickas till Bangkok och fotograferas. Ett par tas också till ett zoo, men dör snart där. Men långt fler fåglar kan ha fångats in. För efterfrågan blir stor på en nyupptäckt svala döpt efter en thailändsk prinsessa. Stora antal ska ha sålts på lokala marknader, både levande och döda. Sen plötsligt så försvinner den lika fort som den dök upp. Bara tio år efter att den upptäcks så slutar alla säkra spår. Den sista säkra observationen är av sex fåglar över sjön i skymningen i februari 78.Torbjörn: Den här har försvunnit. Det har gått decennier sedan den senast sågs. Och den kan mycket väl har försvunnit på grund av en kombination av förändrade miljöer på övervintringsplatsen och ett för högt jakttryck på den. Den är i såfall inte ensam om att drabbas av det. Torbjörn: Och det är det som pågår i hela Sydostasien, i Kina idag också. Det är fåglar som häckar i Sibirien och kommer ner till de områdena för att övervintra och ansamlas i stora mängder på små områden och är därmed väldigt känsliga. En är gyllensparven, en praktfull fågel i gyllengult och brunt, som fram tills nyligen var riktigt vanlig i norra Asiens skogar, närmast faktiskt bara tvärs över Bottenviken i Finland. På 10 år har 99 procent av dom bara försvunnit. En gyllensparv av 100 är kvar. Torbjörn: Otroligt vacker. Så vitt man vet så är det inte några faktorer på täckningsområde som är orsaken till här utan det är längs flyttvägarna och i övervintringsområdena. Och i Kina framför allt så är det den stora slakten. För mat framför allt, det är krispiga snacks, man rostar dem och äter dem. I Europa har traditionen funnits länge och påverkat bestånden av flyttande småfåglar här. Så sent som 1996 önskade och fick franske presidenten Francois Mitterand stekt ortolansparv som sista måltid på sin dödsbädd. I Kina är det istället en nymodighet, menar Torbjörn Ebenhard.Torbjörn: Det är inte en gammal kultur i Kina att göra så här på så stor skala med sparvar, men det har blivit det nu på de senaste decennierna. Man kan sätta upp nät och sedan gå på kedja och skrämma fåglarna in i näten. Så att det är ungefär 1 miljon gyllensparvar varje år som stryker med på grund av det. Sen finns det andra besynnerliga uppfattningar här också, som att en uppstoppad gyllensparv. Om man har en sådan hemma i sitt hem så ska det bringa lycka till familjen. Idag anses gyllensparven, alltså framtills nyligen en alldeles vanlig fågel, vara akut utrotningshotad. Torbjörn: Bilden har förändrats. När jag var liten kille och började titta på det här med hotade djur, jag läste böcker, så var det liksom en lista på ganska speciella arter. Men så är det inte längre. Därför att de hot vi har nu är ofta så generella. Det drabbar hela miljöer, hela livsmiljöer för arter, alla arter i dem drabbar samtidigt. Klimatförändringarna ändå värre. Det finns inget skydd för någon art idag i ett stort antal individer. Det gör inte att de är immuna. Just läget på övervintringsplatser eller rastplatser är ett allt växande problem, menar Torbjörn Ebenhard. Det spelar ingen roll om de häckar i nationalparker. Om platserna där de övervintrar inte är skyddade från jakt eller exploatering. Men även det skulle förmodligen inte hjälpa den vitögda flodsvalan. För allt tyder på att den är borta för alltid. Även om den formellt inte klassats som utdöd än. Torbjörn: Den svåra logiken i att bevisa att någonting inte finns. Hur bevisar vi att jultomten inte finns? Det är inte lätt, det är mycket lättare att bevisa att någonting finns. För att säga att någonting inte finns. Ja, då måste man ju först har letat ordentligt. Man måste veta var man ska leta också. För att vara på säkra sidan är ofta bättre att säga det att den här arten är kritiskt hotad, kanske utdöd, men vi hoppas på att den finns kvar. Gustav: Och så är det med svalan?Torbjörn: Så är det med svalan fortfarande, ja. Men i och med att den är så pass iögonfallande. För en vanlig fågelskådare så ser man på en gång att det här är någonting helt annat än vad jag sett tidigare. Och då är det ändå ganska mycket folk ute och skådar i Sydostasien. Jag skulle tro att det är ganska liten sannolikhet att hitta den igen. Människans möte med den märkliga vitögda flodsvalan blev oerhört kort. Och gåtfullheten kring den har bara ökat. Fågeln på den kinesiska målningen har konstaterats vara en annan art. Så kvar finns bara några uppstoppade exemplar och det där enda fotografiet. Som en viskning i tiden, ett fragment av ett minne av prinsessans mystiska svala som förmodligen är borta för alltid.

  --------  

  10:05
• Jättetvestjärten i Napoleons fängelse

  Två giganter isolerade på en och samma lilla ö. Följ med till en av jordens mest isolerade öar Sankta Helena där Napoleon slutade sina dagar och kanske fick mötavärldens största tvestjärt! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Medverkande i avsnittet är entomologen Moa Pettersson på Artdatabanken. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av rpoduktionsbolaget Filt.Utskrift av avsnittet: Den var den allra största i sitt slag, nästan läskigt stor, på en av världens mest isolerade öar.Moa Pettersson: En rejäl pjäs det här.Där en av mänskliga historiens giganter samtidigt sitter fängslad. Men nu har den, liksom nästan allt djurliv på ön, utrotats. Ett öde som kan kan drabba flera av dess släktingar, världen över.Moa: I Sverige händer det ju också.Du lyssnar på Borta för alltid. Jag heter Gustav Asplund, och det här är jättetvestjärtens berättelse.I den här serien berättar jag om dem, djuren som försvunnit från planeten Jorden för att aldrig komma tillbaka – och där vi människor haft ett finger med i spelet. Men det betyder också att vi levt med dem. De finns kvar i ortsnamn och folksagor. Vi har korsat deras väg – och med vi menar jag alla. Till och med några av historiens mest omskrivna. Den här historien börjar för drygt två hundra år sen, den 14 oktober 1815. Mitt ute på Atlanten stävar några brittiska skepp fram. Efter hela 10 veckors seglats tornar nu en ö upp vid horisonten: Sankta Helena. Otroligt isolerat uppåt, ett par hundra mil från närmaste fastland. Det är därför skeppen nu anlänt. För på ett av skeppen finns en passagerare, en fånge som vis av erfarenhet behöver isoleras rejält. Napoleon.Efter att ha blivit avsatt som fransk kejsare året innan förvisades han till ön Elba i Medelhavet, men rymde, tog makten igen, förlorade slaget vid Waterloo och nu tänkte britterna ta det säkra före det osäkra och sätta honom på Sankta Helena. Men det är inte bara Napoleon är isolerad på Sankta Helena. Det är även djur- och växtlivet, och har varit det i miljoner år. Vilket gjort många väldigt speciella och unika, endemiska, alltså finns inte någon annanstans på jorden.Moa: Så det har haft en hög andel av vad vi kallar endemiska arter, arter som man bara hittar där. Ett väldigt rikt fågelliv, inte minst. Man pratar om att det rör sig om 400 endemiska arter där. Moa Petterson på ArtDatabanken ska hjälpa mig att berätta historien, som inte handlar om fåglar, Moa är nämligen entomolog, insektsvetare, för ett av de speciella djuren på ön är ett småkryp. Hade Napoleon lyft på en sten när han klev iland där på Sankta Helena kanske han hade sett den. Frågan är hur han skulle ha reagerat. Han hade känt igen vad det var för typ av djur. En vanlig syn, till och med i Sverige.Moa: Har man en brevlåda med liten fuktig i morgontidning så har man garanterat fått med sig en och annan in eller om man har varit ute och tältat. En tvestjärt. En sån där glansig liten filur som pilar runt i fuktiga vrår. Och som fått lite oförtjänt dåligt rykte kanske. Till exempel den gamla myten att de skulle krypa in i dina öron när vi sover och nyper sönder dina trumhinnor. I alla fall, tillbaka till Sankta Helena. Det unika med den tvestjärten var inte sorten. Utan storleken. Den är snarare storkryp än småkryp.Moa: Så då kan man tänka sig våran vanliga tvestjärt som kanske är en en och en halv centimeter att vi förstorar upp den. Det ska landa någonstans på 08:08 en halv centimeter så. Det är en rejäl pjäs det här.Det är världens största tvestjärt. 8,5 centimeter lång. Den har inget svenskt namn, men vi kan kalla den jättetvestjärt rätt och slätt. Eller kanske herkulestvestjärt. När dansken Fabricius beskriver den på 1700-talet ger han den det vetenskapliga artnamnet herculeana, efter den romerska guden Herkules.Jättetvestjärtarna, de bodde i små hålor under stenblock lite varstans på Sankta Helena, i skogar med inhemska träd och i fågelkolonier. Där levde de sina liv och kom uttraskande bara på natten och efter regn. Och var ovanligt barnkära för att vara insekter.Moa: Tvestjärtar överlag, de har ju någonting ovanligt för insekterna, parentalvård eller att de tar hand om sin avkomma. Så de gräver en liten grop, lägger sina ägg där och både honan och hanen kommer då ta hand om när avkomman. Enda hotet mot den var möjligen ett annat unikt och här uppförstorat djur, en härfågel. Härfåglar är vanliga kring Medelhavet och ses ibland också i Sverige, en laxrosa punkare med tuppkam som blixtrar till i svartvitt när den plötsligt flaxar iväg bakom en stenmur. Den på Sankta Helena var en bjässe, med förkrympta vingar som förmodligen inte kunde flyga.Härfågeln och tvestjärten lever här i miljoner år, tillsammans med en rad andra unika djur. Men: det finns ett men.Moa: Är man på en liten geografisk yta. Vi har arter som bara finns där. Då är det ganska känsligt för förändring.Och förändring ska det bli. Länge är Sanktahelena obebodd. Men år 1502 upptäcker portugisen João da Nova ön. Moa: Och när människorna kom dit så blev det en påtaglig förändring både genom byggnation som man ändrade liksom rent strukturellt mycket på ön, men också att det introducerades en hel del nya arter, både avsiktligt oavsiktligt. Man kanske tog dit betesdjur, men att det också följde med fripassagerare som råttor och möss, men också en del andra leddjur. Det finns en del enkelfotingar och tusenfotingar som följde med som haft ganska förödande konsekvenser. Mot det här hade en härfågel som inte kunde flyga inte mycket att sätta emot. Den försvann och fick sällskap till andra sidan med, med åtminstone en lira, en petrell, en duva, en gök och två rallar. Alla dem har man fått kännedom om via utgrävningar. För när Napoleon kom till ön så är alla däggdjur redan borta från ön utom ett, den lilla sanktahelenapiparen. Efter sex år här så lämnar också Napoleon jordelivet. Men jättetvestjärten då? Jo, den ansågs också först vara väck. Men så 1965 vänder forskare på ön på en sten – och hittar den. Där är den, världens största tvestjärt.Moa: Det kunde man konstatera. Men det här är ju arten som Fabricius beskrev det på 1700-talet.Men glädjen blir kortvarig. Bara två år senare, 1967, ses den för allra sista gången. Och sen dess – ingenting. Expeditioner har finkammat ön hela fyra gånger. 2014 förklarades den officiellt som utdöd.Moa: Fastän man gjort upprepande expeditioner för att specifikt leta efter den här tvestjärten så har man inte kunnat återfinna den. Anledning till att den försvann tror man, det är dels att alla dessa lösa stenarna har man helt enkelt plockat på sig för byggnation på ön. Men det är också det att de här introducerade arterna, framför allt en tusenfoting som kom in, förmodligen har prederat eller ätit upp dem här. Gustav: De gömde sig under stenarna?Moa: Precis, de gjorde precis som tvestjärtar nu gör även här hemma i Sverige. De trivs där det är lite mörkt och lite fuktigt. Än så länge är det väldigt få insekter som konstaterats vara utdöda. Av naturliga skäl, små som de ofta är och gillar att gömma sig i skrymslen och vrår. Moa: Dels är insekter duktiga på att sprida på sig så. De har oftast ganska stor geografisk spridning och det är ju viktigt för att att finnas kvar. Sen är det också så att vi kanske inte haft så bra kännedom om insekter så vi inte vet vilka som har dött ut heller. För att veta att den sista har försvunnit måste man jag hittat den första. Det kan också vara svårt veta. Är den här utdöd eller är den bara förbisedd? Det kanske inte är så många som har kännedom om att känna igen den här insekten, till exempel i fält. Jättetvestjärten, den var stor, lätt att känna igen och fanns bara på en enda liten ö, ingen annan stans på jorden. Egenskaper som gjorde det möjligt att klassa den som borta för alltid. Men risken är stor att den snart får sällskap, några innan vi ens hunnit lära känna dem. Flera studier har visat att antalet insekter överlag minskar i en alarmerande takt. På grund av gifter och för att vi förändrar deras levnadsmiljö, världen över. Moa: I Sverige händer det också. Vi har ett exempel kronärtsblåvinge som dog ut i Sverige för bara två eller tre år sedan sågs den sista. Och nu finns ju den kvar utanför Sverige. Men just den här underarten norvegicus. Den försvann ju förmodligen då när den dog ut i Sverige. Det kan hända närmare, både närmare oss geografiskt men också nära i tid.På Sankta Helena ägnas arbete åt att bevara det enda däggdjuret som finns kvar där, en liten fågel, sankthelenapiparen. Och så försöker man återställa naturen till hur det såg ut innan människan kom hit. Men hur man än gör så kommer ingen härfågel strutta omkring på marken, och ingen jättelik tvestjärt kommer ta hand om sina ungar. För de är borta för alltid.

  --------  

  10:00
• Rosenanden – jakten på en skönhet

  När herrklädesexpediten Richard Thorns får se en teckning av en vacker men förmodligen utrotad fågel förändrar det hans liv i grunden. Nu försöker han hitta den i en av världens hårdaste diktaturer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I avsnittet berättar också Christina Biggs från organisationen Re:wild om deras Lost Species Project, där man kraftsamlat för att hitta försvunna arter, varav flera har återfunnits. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.Avskrift av avsnittet: Den var en otroligt praktfull fågel och kan snart klassas som borta för alltid. Men det ska en ambulansförare från England sätta stopp för. För han har fått ett kall. Richard Thornes: It just hit me like a train. It was like a light that was shining out of me. Nu ska han hitta den – i en av världens hårdaste diktaturer.Gustav: Do you think it's still out there? Richard: Oh, I'm 100%. Absolutely. Yeah. Om detektivarbetet bakom jakten på dom försvunna djuren. Och glädjen när ett till slut hittas. Richard: Goosebumps crying out in happiness. Just an amazing moment. Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är rosenandens berättelse.Föreställ dig ett gigantiskt bibliotek. Vackert, högt i tak. En känsla av förundran när man kliver in. Över mångfalden av berättelser, orden. Sal efter sal, hylla efter hylla. Men så plötsligt försvinner bok efter bok. Hyllorna blir allt kalare. Och det ekar allt mer. Lite så ser jag utrotningen som pågår nu. Förlusten av unika varelser, med sina berättelser, och tomheten det lämnar efter sig. Men hur vet vi att de böckerna, så att säga, verkligen är borta? Och inte bara tappats bort någonstans, där ingen letat? Det här avsnittet handlar om en av dem som är i limbo. Som har försvunnit men som inte klassats som borta för alltid – än. Och om en av dem som bestämt sig för att kliva ner i magasinet – och leta. Historien börjar i en tjusig herrklädesaffär i England. Där går Richard Thorns runt med ett måttband runt halsen. Han jobbar där. En dag så svänger han förbi det närliggande biblioteket, för att hitta nåt att bläddra i på lunchrasten. Plockar upp en bok med titeln Vanishing Birds, försvinnande fåglar. När han slår upp den tillbaka i lunchmatsalen så möter hans blick den vackraste fågel han sett.Richard: This beautiful bird, with this sort of gorgeous bubblegum pink head and this lovely chocolate brown plumage. And it just was unbelievably beautiful. Det är en rosenand. En graciös andfågel med chokladbrun kropp och alldeles chockrosa huvud. Men som inte setts med säkerhet på över ett halvt sekel. Där och då får Richard som en uppenbarelse. Han ska inte jobba i en herrklädesbutik. Han ska hitta rosenanden.Richard: It just hit me like a train. And I went down the stairs to the menswear department thinking, well, obviously I don’t want to sell socks and underpants to rich people anymore. I want to go and look for the pink headed duck and this little voice in my head to go and do it. I mean, nobody was going to do it for me. So I thought, yeah, why not? And I remember phoning my friend and she said, I just seemed like I was on fire. It’s like a light that was shining out of me. Men framför sig har han en utmaning. Rosenanden fanns i avlägsna träsk i södra Asien och byggde sitt bo i högt gräs där den la sina ovanligt nästan helt runda ägg. Men en tjusig fjäderdräkt gör den eftertraktad som samlarobjekt. 1949 sågs den med säkerhet i det vilda för den allra sista gången. Efter det finns bara enstaka obekräftade rapporter. Trots det så är Richard Thorns övertygad om att den finns kvar.Richard: I thought the pink headed that was there. I just didn't know how to look for it.Richard bestämmer sig för att göra nåt nytt. Inte leta där den setts senast, i Indien. Istället så riktar han blickarna mot grannlandet i öster. Myanmar eller Burma. Här finns ursprungliga miljöer fortfarande kvar, och här är det få som letar. Av naturliga skäl, det är ju en av världens hårdaste diktaturer. Richard Thorns tar sig dit, lyckas etablera lokala kontakter och börjar sin jakt. Mellan resorna till Myanmar försörjer han sig som ambulansförare hemma i England. Åren går, ingen rosenand. Men 2016 så händer något. Richard: Everything changed in 2016. Everything changed in that year.Richard sitter på ett kafé, med fågelboken uppslagen, med en bild på rosenanden. Då kommer en lokal fiskare fram och pekar.Richard: And he said just these three words that just sent a shiver down my spine. He just said, it's very rare.Den är väldigt sällsynt, säger fiskaren. Och berättar att han sett den bara sex år tidigare. Richard får veta att den är oerhört skygg, att den ser dig före du ser den. Att den finns i nästan ogenomträngliga träskmarker dit man bara kan ta sig med elefant, om ens det. Och att den förmodligen är nattlevande.Richard: But you see, there aree all these reasons why people are not finding the pink-headed duck rather than finding the pink-headed duck, even though it is so beautiful.Allt det här ger Richard en förnyad gnista att den faktiskt kan finnas kvar. Sannolikheten är inte stor. Men facit visar. Att det hänt förr. Att arter som varit försvunna i åratal – plötsligt dykt upp igen.Christina Biggs jobbar på organisationen ReWild. Hon basar över deras Lost Species Project. En kraftsamling för att just leta efter de där förlorade arterna.Christina: It's a puzzle. It's like a great, mysterious detective puzzle. If you don't look, there's no chance of saving.Christina och hennes kollegor har sammanställt en lång lista på flera tusen arter som inte setts på 10 år. Och ur den vaskat fram de 25 mest efterlysta, som man gått ut med, till forskare och allmänhet att hålla utkik efter, däribland rosenanden. Arter som kan vara borta för alltid, men också sådana som är extremt anspråkslösa eller finns i hörn av jorden där man helt enkelt inte letat ordentligt. Och arter har hittats. Till exempel världens största bi, en kameleont som inte setts på över 100 år och så i början av 2024, guldmullvaden i Afrika, som blev en världsnyhet. Att få det där samtalet, att ett djur är hittat, är för Christina en oförglömlig upplevelse.Christina: You'll get your searchers on the phone on zoom. They want to tell you the story from beginning to end because it's like a great movie. It's just an amazing moment. And when you hear them tear inducing, it is, you know, goosebumps over joy. Crying out in happiness.Elva arter har hittills återfunnit och för Christina är det viktigt att fira. Christina: You have to celebrate because it's very solemn. It is often extremely depressing, and there are days that you think most of these species can't possibly still be alive. And what have we done? How have we gotten to this point where we've created this incredibly depressing, horrible situation? That said, when you look at the numbers, there's still great possibility to recover a lot of these species. And so we have to keep trying. Those joys and celebrations are what keep you going. Kanske får hon anledning att fira igen. Richard Thorns som letar efter rosenanden, nu med stöd av re:Wild, har nämligen gjort ett genombrott. In i diktaturens Myanmar har han nämligen lyckats få in fasta kameror i landet. Som ska flyta runt och spela in under 16 veckor och förhoppningsvis fånga rosenanden på film. Richard: God, I had so many problems getting them in. Burma's so secretive. The cameras are going to be there all the time for 16 weeks, running away and the pink-headed duck’s just not going to know that there. Nu ska kamerorna placeras ut, bara det en utmaning i inbördeskrigets och diktaturens Myanmar. Om det lyckas och rosenand sen hittas, så vore det en världssensation. Men för Richard handlar det inte om berömmelse. Han vill bara få se den. Richard: I would just love nothing more than to have it on camera. I mean, the only reason I ever set out to do this, was to see one. 25 years ago, being in that staff canteen, seeing the pink headed duck. That's my starting point to go from to seeing it on camera. Gustav: Do you think it's still out there? Richard: Oh,100%. Absolutely. Yeah. I know now how to find it. Gustav: So if you don’t see it on the camera that won’t stop you?Richard: No, not at all. Att Richard då i lunchmatsalen valde att viga sitt liv åt att försöka hitta en försvunnen art, i det här fallet rosenanden, ångrar han inte en sekund. Nu vill han uppmana andra att göra detsamma.Richard: It's pretty emotional. It's pretty hard. You know, I’ve shed a few tears over the years, but, you know, if you think you can put up with that kind of crazy train, get on board, you know, make a difference.

  --------  

  9:58

Fler podcasts i Historia

Trendiga poddar i Historia

Om Borta för alltid

Borta för alltid: Poddsändningar i Familj