TEMA SENTIMENTAL: Jag Saknar Sverige!/B2
Lär dig svenska, Learn Swedish, Schwedisch lernen, Учить шведский, 学习瑞典语, Opi ruotsia, Impara lo svedese, Apprendre le suédois, Aprender sueco, İsveççe öğren, Uczyć się szwedzkiego.
Szwedzki Językowy Podcast, Podcast de Langue Suédoise, Podcast di Lingua Svedese, Подкаст по Шведскому Языку, Ruotsin Kielen Podcast, Swedish Language Podd, Schwedisch Sprach-Podcast, Podcast de Idioma Sueco, 瑞典语言播客, Podcast de Língua Sueca, İsveççe Dil Podcast’i, พอดแคสต์ภาษา สวีเดน
Hejsan! Välkommen till min podd för dig som vill lära dig svenska.
Nu ska vi fortsätta med att vara lite sentimentala. Jag ska berätta vad jag saknat under alla dessa år utomlands.
Det här avsnittet heter Tema Sentimental: Vad jag saknar från Sverige, och den är på ungefär en B2 plus nivå. Här kommer lite av en kärlekshyllning till det Sverige som jag så ofta saknar.
Har du någonsin undrat vad svenskarna själva tycker om sitt eget land? Här kan du säkert få en del av svaret. Som utlandssvensk saknar jag såklart Sverige mycket. Utan att bli gråtfärdig ska jag öppenhjärtigt berätta vad jag saknar mest av allt.
Det här är den tredje podden i Tema Sentimental om Sverige. Du kan också lyssna på Godispodden och 10 sporter och annat i Sverige för fler poddar i samma stil.
Jag har varit utomlands länge länge. Ändå saknar jag fortfarande Sverige. Kanske inte varje minut, men mer än då och då smyger sig längtan på och lockar fram minnen.
Vad är det då jag saknar mest och starkast?
Först av allt familjen och andra människor – Min kära mamma, min kunniga och konstnärliga pappa, mina bröder och sedan alla som har hjälpt mig med min sport, löpningen. Jag tänker på alla ideella tränare och friidrottsfantaster som hade så mycket tålamod. Svenskarna är lugna, trevliga och bryr sig om varandra, inte bara den egna familjen eller de som tycker och tänker likadant. Sverige är inte ett så bra land för gamlingar pga av ensamheten, bortglömdheten, kylan och mörkret men det är ett härligt land att växa upp i. Schysst och gemytligt på nästan alla sätt.
Godiset – Ja, du hörde rätt. Godis. Lösgodis. Smågodis. Blandat och gott och smått beroendeframkallande. Sött, surt, salt, och lakrits. Det finns hundratals kära namn på olika godisbitar. Jag ägnade en hel podd åt att beskriva hur gott och läckert det svenska godiset smakar. Kolla in den podden, helt klart.
Nummer tre på min lista är nyponsoppa – Du kanske undrar: Vad är nyponsoppa? Rose hip soup. Lite grann krämig som man kan dricka direkt eller äta som kräm med sked. Så fort jag kommer till Arlanda efter en utlandsresa och klarat mig förbi passkontrollen och har alla väskor så går jag direkt med långa, otåliga steg till Pressbyrån och köper en liter nyponsoppa. Smaken är så unik och den känns hälsosam. En klunk nyponsoppa har blivit som en symbol att äntligen vara hemma. Blåbärssoppa är en annan favorit.
Sedan kommer allt annat sött och gott som jag också saknar– Semlor, mazariner, farmors småkakor, tårtor, mjukglass, GBs gräddglass, alla sommarbären, julmust, Pommac, chokladbollar, rulltårta, chokladrutor, och listan rullar på i evighet. Svenskarna kan sötsaker-det kan jag garantera.
På femte plats kommer skogen – Den svenska naturen med sina djupa skogar och tysta, mjuka stigar att ta sig fram på. Speciellt gillar jag att springa på barrstigen. Träd som står i rad. Precis som det svenska samhället är skogen ren och organiserad, lugn och trygg. Inte kaotisk och livlig som skogarna i en del länder jag besökte. I skogen lekte jag löpartävlingar långt innan jag började allvaret med att tävla på banorna runt om i landet. I skogen kunde jag vara mig själv.
Evenemangen – DN-galan med världsrekorden, Finnkampen, musikkonserter, skolavslutningen, fotbollsmatcher. Många storslagna minnen jag aldrig glömmer bort.
Nummer sju är alla arenor där jag tävlat och haft succé
Nyköping – i mitt Sörmland hade jag hemmaplan. Det var mitt hem. Där på de mjuka löparbanorna under sena sommarkvällar kunde jag hoppa en meter upp i luften på startlinjen och sedan kändes varje steg som att jag hade mer spänst än alla. Här hade jag mitt drömlopp som tog mig till USA en månad senare.
Stockholms stadion. Jag glömmer aldrig när jag vann ett B-heat här och de många som kom tidigt, timmar innan galan, stod upp och applåderade på kortsidan. Det var belöningen för allt slit i 15 år.
Malmö. Allt blev perfekt den där augustikvällen i Malmö. Flygresan, tuppluren på hotellet, uppvärmningen och sista varvet med häng på en bra löpare. Jag har aldrig känt så mycket lycka förut som efter loppet då jag ringde min tränare från telefonkiosken och berättade hur det gick.
Ullevi i Göteborg. Med mamma på plats på läktaren och med den blågula tröjan gick allt perfekt den helgen.
Platser som Funäsdalen – mitt löparparadis i Härjedalen med den underbara sjön, friidrottbanorna i den rena, höga luften uppe i ingenstans och hotellet med bästa maten. Och vackra Vålådalen långt uppe i norr med Gunder Häggs myr där varje studsande löpsteg är en njutning.
Nummer nio. Jag saknar den svenska tystnaden och tomheten – Den speciella, stillsamma känslan av att vara ensam i naturen. Lugnet även på de mest folktäta platserna.
Juni – Sommarnätter som aldrig tar slut. Solen och månen som samtidigt lyser upp en spegelblank sjö. Den magiska, ljusa och alldeles romantiska svenska junimånaden innan bromsarna, torkan och hettan tar vid i juli.
På elfte plats, men borde varit först efter närmare eftertanke, är Hallontårtan i augusti på födelsedagen – Hallontårtan var ett måste varje år. Andra veckan i augusti när sommaren igen blev lika fin som i juni, gjorde min mamma en enkel liten gräddtårta med hallon på toppen som kom direkt från hallonlandet i trädgården, nyplockade, organiska stora hallon med en sådan naturlig smak som inte finns längre. Det behövdes ingen födelsedagspresent. Det räckte med hallontårtan. Kanske kalaset hölls direkt efter lunchen som hade stekta kantareller på Skogaholmslimpan. Förresten, just den där Skogaholmslimpan som bakades näst intill min farmors lägenhet och som en svensk hårdrockkändis som stack utomlands sa att han saknade i en intervju med SVT.
Nummer tolv: Serietidningar – Jag läste tusentals serietidningar, dag efter dag, speciellt under sommarlovet. 91an med militärhumorn, lata Kronblom på soffan, Buster med den fina moralen i sportserierna, Fantomen och lite Seriemagasinet. Men det var tiotals kompletta årgångar av Kalle Anka som präglade mitt läsande i hängmattan på landet varje regnig sommardag, från morgon till kväll. Här fanns det roliga karaktärer med hjärta och ambition som hade oflyt och otur men som dock fortsatte med samma entusiasm, precis som man ska göra i det riktiga livet.
En annan sak jag har saknat från de gyllene åren i Svea Rike är rättvisan – Den svenska rättvisekänslan i vardagslivet. Rättvisan finns överallt. Är man bra på något, till exempel sport, då blir man belönad oavsett vem man är eller vad man heter. Står man i kö i affären kan man lita på att ingen tränger sig. Schysst och rättvist.Fotbollsspelare faller inte som ballerinor utan att någon nuddade dem som i sydligare och soligare länder. Det finns också jämlikhet i landet som jag inte sett utomlands till samma grad.
Nummer fjorton - Attityden – Svenskarna är tuffa men snälla och de skryter inte. Det är tufft i samhället på rätt sätt. Nästan alltid snällt. Svenskarna är ofta lugna, coola och strävanden efter att bli bra eller bäst på något. Det finns klass och kvalité i beteendet och en kämparanda. Inte riktigt lika speciellt som finska sisu, men ändå imponerande. Svenskarna vill lyckas. Vill vinna.
Sedan saknar jag de svenska djuren, både vilda och tama. Den ständiga hemlängtan för att se mina älskade katter, svarta som natten. Möten med temperamentsfulla älgar i skogen som vägrade att låta mig springa förbi. Hararna, rävarna och ugglorna. Den svenska naturen i all sin enkelhet.
Till sist saknar jag midsommar, Lucia och julafton. Mörkret, fridfullheten och skönheten under Lucia morgonen och familjefriden på svenska julafton går inte att beskriva. Den måste upplevas. Och midsommaraftonen är alldeles mystiskt underbar.
Det finns också saker som jag inte saknar:
Till att börja med, den svenska grundskolan. Usch. Inte så trevliga minnen bland betong och problem och bråk.
Värnplikten. En tuff tid mot min vilja, där jag frös och huttrade varje dag.
Körkortsträningen. Alldeles för dyrt och dumt och löjligt komplicerat. Helt onödig stress.
Byråkratin. Varför ska allt vara så komplicerat i Sverige? Ta ansökan om bankID för utlandssvenskar, som exempel.
Stockholms deprimerande, misslyckade betongförorter. Byggandet av några av världens fulaste och mest deprimerande förorter hjälpte inte den ständiga bostadsbristen på sikt.
Kylan är fruktansvärd. Jag minns den fuktiga och blåsiga vintern i Skåne i tält och de sega, kalla höstarna i Stockholm som började alldeles för tidigt.
Om du är ny i Sverige eller planerar att en vacker dag bo i Sverige är jag ganska säker på att du kommer att trivas. Kanske du kommer att gilla samma saker som mig eller något annat bland allt vackert och fint som Sverige har att erbjuda.
Vare sig det är hallontårtan eller den tysta skogen eller solen som möter månen under juninatten, tycker jag att Sverige är värt en kärleksförklaring. Mitt hjärta bultar snabbt för fosterlandet. Du gamla, du fria. Visst är det ett vackert land. Visst är det bra. Stoltheten över att vara svensk och representerat Sverige finns där för alltid. Välkommen till Sverige!
Sverige