Monkey mindset

När det kommer till att motivera andra finns det vissa saker vi behöver förstå. Det viktigaste är nog att det är svårt eller omöjligt att tvinga någon att känna sig motiverad. Motivationen behöver komma inifrån. Prenumerera på mitt nyhetsbrev för att få mina gratisresurser. Kurser, program och ljudfiler: monkeymindset.se Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I förra avsnittet pratade jag om motivation och hur motivation ibland inte fungerar som vi förväntar oss. Gå gärna tillbaka och lyssna på det avsnittet om du inte redan gjort det. Om du redan har lyssnat så kommer du kanske ihåg att det finns situationer där vårt vanligaste sätt att motivera, nämligen med piska och morot, inte alltid fungerar. De här tillfällena handlar om situationer när det som ska göras antingen styrs av lust eller där uppgifterna är svårdefinierade och kräver kompetenser som inte är så lätta att mäta i bra eller dåligt eller rätt eller fel. Jag pratar till exempel om kreativitet och social förmåga. Jag tog upp ett exempel med barn som ritade. Om barn som tycker om att rita blir lovade diplom för att rita – de ges alltså en morot, en belöning – finns risken att lusten, den här inre drivkraften som gör att de ritar, försvinner. Plötsligt ritar de bara om de får någonting i gengäld. Och den bok som jag hänvisade till, som på ett bra sätt förklarar hela det här fenomenet, heter Drive, eller Drivkraft på svenska, och den är skriven av Dan Pink. I boken så presenterar Dan Pink ett annat sätt att motivera. Ett sätt han tror fungerar mycket bättre i det samhälle vi lever i idag. För nu är ju många av våra arbetsuppgifter av den typen att de förlitar sig på den inre drivkraften, där sådana här svårdefinierade kompetenser är mycket viktiga. De andra jobben är ofta utflyttade eller görs av datorer. Pink pekar på tre faktorer att jobba med. Självbestämmande (på engelska autonomy), Mening (på engelska purpose), och möjligheten att bli riktigt bra på det man gör (på engelska Mastery). Jag nämner de engelska termerna eftersom jag inte riktigt tycker att det går att hundraprocentigt översätta. Jag tänker nu gå igenom de här tre, en och en och ge en kortfattad beskrivning av hur du kan se på dem. Som du förstår så går det ju inte att i detalj berätta vad de här tre faktorerna innebär i en så här kort podcast men jag ska försöka att plocka fram någonting tankeväckande från var och en av de här kategorierna. Genomgående för att skapa motivation på det här sättet är att du som ledare eller coach eller förälder behöver inse att motivation kommer inifrån. Det är alltså inte ditt jobb att tvinga fram motivation eller att skapa motivation. Se det istället som att du kan hjälpa till att locka fram den motivation som redan finns men som inte ännu fått komma ut på grund av olika faktorer. Och kanske framför allt, att du – genom vad du säger, hur du säger det och / eller vad du gör – inte står i vägen för att din medarbetare eller ditt barn ska kunna plocka fram sin inneboende motivation. Var behjälplig men ta varken på dig ansvar eller skuld om det inte händer. Jag kommer att komma tillbaka till det här när jag pratar om självstyre men det är verkligen viktigt. Det handlar inte om dig. Ju djupare den insikten sitter desto bättre. **Mastery** Fråga dig själv hur du kan skapa förutsättningar för den du vill motivera att uppnå mastery. Här finns det ju förstås inga tydliga svar att ge, i vissa lägen kanske det handlar om att drilla själva hantverket. Att nöta slag i tennis eller spela skalor på piano om och om igen. Inom andra ämnen eller när den du jobbar med har kommit lite längre kanske du behöver ge den personen mer frihet att lägga upp sitt arbete eller sin träning helt själv. Men det finns två saker som jag tror är gemensamt för allt arbete med mastery och det är flow och mindset. Flow är ett uttryckt myntat av Mihaly Csikszentmihalyi, han har skrivit en bok med samma namn och Flow betyder lite förenklat att du är uppslukad av det du gör. Att ingenting annat existerar. På svenska, framför allt inom idrotten, kallar vi det ibland för att vara i zonen. När du är i zonen är du helt och hållet engagerad i det du gör. Och engagemang är en förutsättning för att bli riktigt bra. När du är i zonen så fokuserar du också på att göra, inte på att bedöma och det här är en mycket viktig detalj. Du gör utan att lägga någon värdering i om det du gör är rätt eller fel, bra eller dåligt. Analysen kommer senare, men när du presterar försöker du att plocka fram alla dina kompetenser och förutsättningen för det ökar markant när den bedömande och värderande delen av dig vilar. Den andra delen av att bli bra handlar om mindset. Och här tänker jag också hänvisa till en bok, den heter just Mindset och är skriven Carol S Dweck. I boken Mindset berättar författaren om att det finns två olika typer av mindset. Det ena kallar hon för fixed eller statiskt på svenska. Det andra kallar hon för growth eller dynamiskt i den svenska översättningen. De som har ett statiskt mindset har en bild av att våra egenskaper är medfödda och omöjliga att påverka. Vi tänker inte det här medvetet utan framför allt omedvetet. Med ett statiskt mindset blir allt man gör en bedömning av hur bra man är. Det skapar en rädsla för att misslyckas och en ovilja att pusha sig utanför komfortzonen. För en person med ett statiskt mindset kan en misslyckad uppgift vara samma sak som en värdering på vem man är. Jag misslyckades, alltså är jag misslyckad. Eller kanske ännu vanligare; om jag misslyckas kommer andra att se mig som misslyckad och det vill jag inte så därför försöker jag inte ens, eller jag ger det i alla fall inte allt jag har. Och den här rädslan över vad andra ska tycka lever ju oftast bara i mitt huvud. Med ett dynamiskt mindset finns inte de här begränsningarna. Då gillar man utmaningar. Det är en möjlighet att lära och växa. Någonting som med ett statiskt mindset skulle ses som ett misslyckande ses nu som feedback, det är inte en värdering på hur bra jag är på någonting utan snarare en bedömning på var jag befinner mig just nu. Med möjlighet att förbättras. Synen på komfortzonen är att den kan expanderas. Och bara för att ge dig en kort beskrivning på vad en komfortzon är för något. Man brukar säga ungefär så här att din komfortzon är den delen av ditt liv där du känner dig bekväm, oftast för att du är van med vad som händer där. Att agera och ta initiativ och säga din mening kanske är någonting du gör naturligt när det kommer till just din arbetsgrupp, med människor du känner och där du har skaffat dig en tydlig roll i gruppen, men när du kommer ut i ett större sammanhang – i en ledningsgrupp eller någonting liknande – blir du tyst och följsam. Om du vill utvecklas i en sådan här situation så behöver du troligen expandera din komfortzon. Du behöver börja göra saker som åtminstone känns obekvämt, där du känner ett starkt motstånd. Tillbaka till dynamiskt och statiskt mindset. Som förälder kan du göra dina barn en stor tjänst om du kan känna igen om deras naturliga instinkt är att tänka i termer av ett statiskt eller dynamiskt mindset och uppmuntra det senare. Och nu kommer vi till de andra två faktorerna, nämligen **Självbestämmande och mening** Jag bakar ihop dessa bägge eftersom de till ganska stora delar hör ihop. Självbestämmande handlar dels om att låta människor ta ansvar för sin egen situation och sina egna arbetsuppgifter. Att lösa dem på det sätt de tycker är bäst. Självklart inom vissa ramar. Det är lätt att tro att självbestämmande handlar om att lämna folk i fred, men så behöver det inte alls vara och om du ska motivera dem så behöver du vara aktiv. Men som jag sa tidigare behöver du låta motivationen komma inifrån. Att låta dem fatta sina egna beslut. Ett oerhört kraftfullt sätt att vara behjälplig i den här processen är att vara den som ställer frågor. Frågor som syftar till att locka fram den motivation som redan finns. Men du måste låta den du jobbar med bestämma. Det här är mycket viktigt. Om du berättar vad han eller hon ska göra, eller om du tydligt visar hur du tycker att det bör vara kan det bli mycket svårt att plocka fram den här inre motivationen. Det är ett djupt mänskligt beteende att inte vilja bli tillsagd vad vi ska göra eller vilja eller tycka och om så sker vill vi instinktivt göra motsatsen. Och då kan din medverkan hindra processen. Vad du vill är att den här personen som du jobbar med ska hitta sitt varför. Inte ditt varför eller företagets varför. Utan sitt eget. Och som du hör är vi nu också inne och tassar på mening. Men så är det. Allt hänger ihop i någon mån. Om det inte finns någon synlig motivation hos en person kan du tänka som att du står framför en dörr som är stängd. Du vet att om du försöker slå upp dörren på glänt så kommer den som står på andra sidan slå igen och låsa. Så du måste lirka. Du vill att den som står på andra sidan ska vilja öppna. För det kommer att gynna den personen. Så du fokuserar på att öppna en liten, liten springa till att börja med. Och genom den springan, ställa en fråga för att öppna upp situationen. Hypotetiskt, om du skulle kunna tänka dig att agera si eller så ... varför skulle det kunna gynna dig? Här säger du inte till någon vad han eller hon ska göra eller hur det ska göras. Du ställer en hypotetisk fråga. Genom att svara så binder sig inte personen till något. Du försöker att göra det ofarligt att starta en tankebana. En fråga som inte är effektiv skulle till exempel vara: Varför gör du inte si eller så, du vet ju att du skulle må bättre, eller hur? Det här är ett ifrågasättande som direkt tar bort självbestämmandet. Frågan är också konstruerad så att den du jobbar med börjar fokusera på varför hon inte gör någonting. När du hör det så här tydligt kanske det känns självklart att en sådan här fråga inte är effektiv men vi är många, självklart även jag när jag inte tänker efter, som ofta faller in i den här jargongen på ett eller annat sätt, med till exempel våra barn. En annan fråga som jag tror vi ofta ställer av välvillighet, som vi tror är motiverande, kan vara någonting som liknar den här. Hur skulle du kunna gå tillväga för att göra si eller så? eller om vi följer exemplet i den första frågan: Hypotetiskt, hur skulle du kunna gå tillväga för att göra si eller så? Det som är bra här är att du håller på självbestämmandet. Men när du frågar "hur" är det återigen lätt att fokus hamnar på hindren. Hur betyder att man behöver hitta en väg runt alla hindren. Det kan kännas jobbigt att ens tänka på det om det inte finns någon motivation. Den här frågan skulle fungera jättebra lite senare i processen, när motivationen redan finns där. Men när vi letar motivation så börjar vi med att fokusera på meningen, det vill säga varför. Och när vi borrar i varför, samtidigt som vi låter personen vi jobbar med bestämma själv så kommer vi förr eller senare att närma oss den riktiga meningen. Det stora Varför. Och den processen följer ofta ett mönster där man i början pratar om praktiska saker som "jag gör det för att chefen ska bli nöjd" för att mer och mer närma sig kärnan och till slut hamna på någonting personligt och kanske känslomässigt som till exempel att jag gör det för att jag vill vara en del i laget och då mår jag bra i mig själv och när jag mår bra i mig själv kommer jag hem med ett bättre humör vilket leder till att jag är en bättre partner för min man eller fru eller barn. Bara som ett exempel. Det där var en kort och ganska ytlig genomgång av de här tre faktorerna som styr motivation i vissa situationer. Att kunna ställa bra frågor är en fantastisk kompetens att ha. Det kräver mycket jobb för att lära sig och jag önskar att jag själv vore bättre på detta. En bok som jag kan rekommendera är Co-active coaching av bland annat Laura Whitworth, jag länkar till den i anteckningarna. En annan är Instant Influence av Michael Pantalon, jag länkar till den också och även till dom andra böckerna jag har pratat om i det här avsnittet. För att sammanfatta. När det handlar om att motivera på det här sättet så är din roll att skapa förutsättningar för personen du vill motivera att hitta sin egen motivation. Du kan göra detta genom att dels se till att de fysiska och praktiska förutsättningarna finns, men också genom att ställa frågor. Och kom ihåg, det handlar inte om dig. I just det här läget är det oviktigt vad du tycker eller känner eller kan relatera till. De bästa samtalen, de som ger riktigt resultat, sker när den andra personen går därifrån med en känsla av att allt som har kommit fram, alla framsteg som har gjorts, har gjorts av henne själv, att din roll nästan varit onödig. Då har du varit som mest hjälpsam. Dock, och jag känner att jag behöver göra ett tillägg här, det här – allt det som vi har pratat om i det här avsnittet – betyder inte att du som chef kan ta det som en ursäkt för att vara otydlig eller inte fatta beslut. Det är svagt ledarskap och svagt ledarskap dödar motivation i alla lägen. Men det borde nog vara ett eget poddavsnitt. Det var allt jag hade. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig och ha det bra.

Forskningen är enig: Sättet vi motiverar på fungerar inte alltid som vi vill. Ibland så dödar vi till och med motivation istället för att skapa det. I det här avsnittet går jag igenom de vanligaste motivationsfällorna och jag visar också hur du kan tänka för att undvika dem. Utskrift av avsnittet Välkommen till Monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet kommer jag att prata om motivation och varför det sättet nästan alla av oss försöker att motivera på inte alltid fungerar. Det vanligaste sättet att försöka motivera, både sig själv och andra, är med en metod som kan kallas för morot och piska. Här så belönar du önskvärt beteende och du bestraffar oönskat beteende. "om du inte äter upp maten så blir det ingen efterrätt" är ett exempel på det här sättet att motivera. Det här är så otroligt vanligt att de flesta av oss nog inte ens tänker i termer av motivation när vi använder oss av den här metoden. Det är något vi gör för att få vardagen att fungera. Och vi som är coacher och mentala tränare kan också ha en tendens att falla i samma fälla. Jag upplever att det är ganska vanligt att uppmana den som gör något bra eller vill få något gjort att inte glömma bort att belöna sig själv efteråt. Och det här sättet att agera känns ju också på alla sätt logiskt. Men det har visat sig att det finns tillfällen där morot och piska inte fungerar. Där det till och med saboterar såväl vår vilja att göra något, som kvaliteten på det vi gör. Det finns en bok som heter Drive av Dan Pink. På svenska heter den Drivkraft och om du är intresserad av motivation så kan jag verkligen rekommendera den. I den här boken så säger Dan Pink att det finns tre olika typer av motivation, eller drivkrafter. Den första typen är den biologiska. Där vi drivs av att överleva och fortplanta oss. Den andra kategorin kallar Pink för yttre drivkraft. External motivation på engelska. Då gör vi något för att få någonting i gengäld eller vi gör inte något för att slippa något som vi inte vill ha. Den här typen av drivkraft har tagit mänskligheten från stenåldern till industraliseringen. Vår yttre drivkraft har varit oerhört avgörande för den mänskliga utvecklingen. Och här passar ju morot och piska in perfekt som motivator. Den typen av lönearbete som var vanlig förr, det vill säga när man stod ute på en åker eller i en fabrik och gjorde i förväg bestämda arbetsuppgifter är ett bra exempel på hur yttre drivkraft fungerar. Och ännu tydligare blir det med ackordsarbete. Om du gör tio skruvar i timmen tjänar du tio kronor i timmen och om du gör femton i timmen så tjänar du femton kronor timmen. I det här fallet blir du i regel mer effektiv om du får en högre lön som är knuten till din prestation. Och de här två drivkrafterna, den biologiska och den yttre var länge allt vi hade. Men med tiden började forskare att fundera på om det inte fanns en tredje drivkraft. Det var ju lätt att se att vissa saker som vi gjorde, gjorde vi utan att någon krävde det av oss och utan att vi krävde något för att göra det. Konst till exempel, eller dans, eller lek eller de flesta typer av hobbies. De här sakerna gjorde vi utan att kräva eller få någon typ av yttre belöning. Belöningen var helt enkelt att få göra det. Det här kom att kallas inre drivkraft, eller intrinsic motivation på engelska. Och det är nu det börjar bli intressant. För det visade sig att när vi ska göra arbetsuppgifter som drivs av lust eller som inte är så lätta att definiera, som att till exempel bygga relationer eller jobba med vår kreativitet, så är det ofta den här, den inre drivkraften som jobbar. Och, och nu blir det dubbelintressant, det vanliga sättet att motivera, det vill säga morot och piska, fungerar inte på den inre drivkraften, tvärtom så kan morot och piska i vissa fall döda den inre motivationen, och vår prestation kan bli sämre än den hade varit utan någon belöning alls. Och det här har visats gång på gång i forskningen och jag kommer strax att ge några exempel på det. Och här finns det då, som Daniel Pink påpekar, en enorm klyfta mellan det som forskningen har kommit fram till och det som vi, inom både näringslivet och samhället i stort, gör. Vi försöker fortfarande att motivera med morot och piska trots att fler och fler arbeten numera är av sådan karaktär att de styrs av den här inre drivkraften. På 1940-talet konstruerade en forskare som hette Karl Duncker ett experiment. Det kallas "The Candle Problem" och jag länkar till det också. I det här experimentet så får deltagarna en ask med häftstift, ett stearinljus och några tändstickor. Problemet de ska lösa är att de ska få ljuset att fästa på en vägg utan att stearin droppar på ett bord som står under. Deltagarna försökte med olika metoder, en del försökte trycka häftstiften genom ljuset och en del försökte värma sidan på ljuset och sedan limma dit ljuset med hjälp av det smälta stearinet. Inga av de här metoderna fungerade utan hemligheten var att förstå att asken med häftstift hade flera användningsområden. Den var inte bara en behållare till häftstiften utan även rekvisita till experimentet och när man insåg det var det lätt att se att man skulle fästa asken i väggen med hjälp av häftstiften och sedan ställa ljuset i asken. Och när Duncker gjorde en liten förändring i presentationen av experimentet, han la häftstiften i en hög på bordet och asken bredvid, så kunde deltagarna också lösa problemet mycket snabbare. För då var det ju tydligt att asken hade ett eget syfte. För att lösa problemet i originalutförandet krävdes alltså kreativt tänkande men för att lösa det när häftstiften och asken låg var för sig krävdes bara att man gjorde det uppenbara och satte upp lådan på väggen. På 60-talet gjorde en annan forskare, Sam Glucksberg om det här experimentet. Men han la till en till faktor, han införde nämligen en belöning. Han sa till deltagarna att de skulle få pengar om de lyckades att lösa problemet. Och ju snabbare de löste det, desto mer pengar skulle de få. Men han sa det bara till hälften av deltagarna. Den andra hälften bad han bara att lösa problemet så snabbt som möjligt och han nämnde ingen belöning. När asken och häftstiften låg för sig, alltså när det inte krävdes någon kreativitet, när den yttre drivkraften, var dominerande så löste gruppen som fick pengar problemet snabbare än gruppen som inte fick pengar. Och det här kan man ju förvänta sig. Ett perfekt exempel av nyttan med morot och piska. Här har du pusselbitarna, det är uppenbart hur de ska sättas samman. Ju snabbare du gör det desto mer belöning får du. Men när häftstiften låg i asken blev resultatet det omvända. Nu löste gruppen som inte fick någon belöning, problemet fortare. Det verkade alltså som att belöningen i sig hämmade gruppen som fick den. Det visar sig att belöning enligt morot och piska-metoden kan hämma kreativiteten, den skapar tunnelseende och gör det svårare för oss att bredda vårt tänkande. Vi får svårare att tänka utanför boxen och det var faktiskt just det här experimentet som myntade det uttrycket. Det finns också andra faktorer som kan komma i spel. Låt mig ge dig två exempel till. På ett dagis i Israel hade personalen problem med att föräldrarna hämtade barnen för sent. Till slut bestämde dom sig för att försöka ändra på det så dom satte upp en lapp där det stod att förseningar från och med nu skulle bestraffas med böter. Ju senare föräldrarna kom, desto mer böter. Tvärtom mot vad dagispersonalen hade förväntat sig så började nu fler föräldrar komma sent och barnen hämtades ännu senare än förut. Vad hade hänt? Tidigare hade föräldrarna drivits av en inre drivkraft. De ville inte komma försent för de visste att det skulle innebära att dagispersonalen skulle behöva jobba över. Det fanns en social aspekt och de som ändå kom försent hade nog skyndat sig så mycket de kunde. När man införde böter dödade man den inre drivkraften. Nu var en försening inget mer än en ekonomisk transaktion och bara man betalade böterna så kunde man känna att man hade gjort rätt för sig. Dagiset tog bort böterna och hoppades att beteendet skulle gå tillbaka men det var försent. Den inre drivkraften var död. Mitt nästa exempel handlar om barn som ritar. Några forskare i USA gick till en förskola och bad att få göra ett experiment. De plockade ut de barn som tyckte mycket om att rita och så delade de in dem i tre grupper. Den första gruppen lät de bara rita som vanligt. Den andra gruppen fick rita som vanligt men när de var klara fick de ett diplom som tack. Den tredje gruppen ombads rita och blev i förväg lovade att de skulle få ett diplom. Skillnaden mellan grupp två och grupp tre var alltså att barnen i grupp två inte visste innan att de skulle få ett diplom. När barnen hade ritat och diplomen hade delats ut åkte forskarna hem och efter några veckor kom de tillbaka för att se om några barn hade ändrat sitt beteende. Grupp 1 och 2 ritade som vanligt. Men barnen i grupp 3 hade slutat rita. När man tar något som drivs av lust eller den inre drivkraften, i det här fallet att rita, och belönar det enligt morot och piska-principen, om du ritar får du ett diplom, så riskerar man att döda den inre drivkraften. Nu vill barnen plötsligt bara rita om de får något i gengäld. Så, hur kan du använda det jag precis har pratat om. Till att börja med kan du se på dig själv och på dem i din närhet som du försöker att motivera. Som förälder är det ju troligtvis vanligast att man försöker få sina barn att göra en massa saker och som chef har man underlydande att ta hänsyn till. Fråga dig själv vad som drivs av den yttre drivkraften och vad som drivs av den inre. Försöker du att motivera uppgifter som drivs av inre motivation med hjälp av morot och piska? Om du till exempel har ett barn som du vill ska hjälpa till mer med städningen så kanske morot och piska fungerar ypperligt. Det är inte orimligt att anta att städning drivs av den yttre drivkraften, det är inte av lust vi städar och själva utförandet kräver ingen kreativitet. Men om du vill att det här barnet ska träna mer på sina pianoläxor så kanske det är sättet du motiverar på som bidrar till att hon eller han aldrig tränar spontant. Jag hoppas att det här avsnittet har fått dig att tänka lite annorlunda kring motivation. Det fungerar alltså inte alltid att locka med belöning eller att hota med straff. Ibland har det till och med motsatt effekt. I ett framtida avsnitt ska jag gå in på hur du kan jobba när det du vill ska bli gjort, styrs av den här inre drivkraften. Enligt Dan Pink så handlar det om tre faktorer; mening, självstyre och möjligheten att bli riktigt bra på det man gör, och jag ska gå igenom dom en och en. Vi ses då. Tack för att du har lyssnat och ta hand om dig.

Sömn är viktigt både för din fysiska och mentala hälsa. När du får tillräckligt med sömn är det enklare att hålla i dina bra beteenden och du både tänker och fungerar bättre. Sömn är ett beteende som många av oss skulle må bra av att prioritera. Utskrift av avsnittet Välkommen till monkey mindset. Jag heter Daniel Sjöstedt. I det här avsnittet ska jag prata om någonting som är grundläggande för såväl din hälsa som din förmåga att fungera och prestera bra. Jag ska prata om någonting som är ett måste för dig som vill bli mentalt starkare. Jag ska prata om sömn. I regel så försöker jag att förenkla så mycket det går. Ofta har vi en tendens i samhället att se ner på det som är enkelt. Det verkar som att om någonting ska vara viktigt så måste det vara komplicerat. Och om det inte redan är komplicerat så ser vi till att göra det så. Jag vet inte varför men jag anar att det beror, åtminstone till en del, på att det är svårt att ta betalt för någonting som är enkelt. Det är svårt att göra en hel industri av någonting som inte kräver några tillbehör. Ett bra exempel tycker jag är löpning. Egentligen krävs ju bara en t-shirt, ett par kortbyxor och två skor. Men när löpning började bli populärt så fanns det pengar att tjäna. Nu blev allt plötsligt komplicerat. Löparskor blev till en hel vetenskap och kläderna var tvungna att vara tillverkade i material framtagna i laboratorier. För att inte tala om pulsband, klockor, appar och ett oräkneligt antal magasin i ämnet. Löpning, något av det enklaste och mest grundläggande som finns, blev plötsligt till krångligt och svårt. Sömn är också något av det mest grundläggande som finns. Ändå pratar vi inte så mycket om det. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det just det jag pratade om nyss, att det är svårt att tjäna stora pengar på människors sömn, om du inte jobbar inom läkemedelsindustrin förstås. Kanske är det för simpelt, för banalt, att rekommendera någon att sova mer för att må bättre. Men det är det jag tänker göra här. Om du sover mer är chansen stor att du också kommer att både må och prestera bättre. Sömn är en hörnstensvana. En hörnstensvana är en vana som är extra kraftfull eftersom den också driver andra beteenden. De här beteendena kan vara både positiva och negativa och precis så funkar sömn. Generellt sett sover vi för lite. Studier har visat att minst häften av alla svenskar borde sova mer. Sömnbrist har visat sig ha effekt på såväl vårt minne, vårt blodtryck och vårt immunförsvar. För att inte tala om vår prestation. En person som har sovit väldigt lite under en natt kör bil lika dåligt som någon som är påverkad av alkohol. Stress är också något som både påverkar och påverkas av sömn. När du lider av sömnbrist frigörs stresshormon och när du är stressad har du ofta svårare att sova, även om du är trött. Det skapas en ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur. Och när du inte fått tillräckligt med sömn har du mycket lättare att falla in i andra beteenden som inte är bra för dig. Det var det här jag menade när jag pratade om att sömn är en hörnstensvana. Till exempel så är risken större att du äter sämre än vad du hade gjort om varit utvilad. Du känner säkert igen det själv, när vi är trötta orkar vi inte stå emot suget, vi vill ha socker. Sömn kan alltså ha stor effekt på din kost. Det är också svårare att dra på sig gymkläderna och dra iväg att träna. Och tanken på att vara social kan kännas allt för jobbig och ditt humör blir mycket mer ostabilt när du är trött. För att bara nämna några saker. Det finns massor av negativa effekter av för lite sömn, både fysiska och psykiska och både kortsiktiga och långsiktiga. Och det finns mycket att tjäna på att få sin sömn under kontroll. Underligt nog har det blivit lite av en statussymbol att säga att man sover lite. Det går ju som du kanske hört historier om stora ledare och hyllade genier som klarat sig med knappt någon sömn alls. Om det ligger någon sanning i det här, så gäller det inte för populationen i stort. Det är bara 1-3 procent av befolkningen som klarar sig på ovanligt lite sömn, vi andra dödliga behöver åtminstone sju timmar per natt. Och en sak som ofta glöms bort i artiklar om de här supermänniskorna som knappt behöver sova är att de allra flesta som konsekvent sover lite på natten kompenserar det med dagliga tupplurer. Tänk om något så enkelt som lite mer sömn skulle kunna öka din livskvalitet. Om du tycker att det vore värt att prova så föreslår jag att du prioriterar din sömn i två veckor. Schemalägg för åtta timmars sömn och om du märker att du oftast vaknar innan klockan ringer kan du justera ner den siffran lite. Om du märker att behöver ännu mer sömn kan du öka. Vissa vuxna behöver upp till nio timmars sömn. Att prioritera din sömn betyder att du skapar bästa möjliga förutsättningar för att kunna sova som du har planerat. Det handlar både om din inställning, dina förberedelser och din fysiska miljö. Stäng av alla skärmar minst en timme före du ska gå och lägga dig. Dämpa belysningen. Tillåt både kropp och sinne att börja varva ner. Ät inte för mycket för nära din sovtid. Exakt hur nära du kan äta behöver du själv pröva dig fram till men om du har för vana att äta en stadig kvällsmat och känner att din sovkvalitet kunde vara bättre kan det vara värt att se om det finns något samband mellan din sömn och vad du äter på kvällen. Om du har en smartklocka eller någonting liknande kan du ju kolla, hur låg blir min vilopuls, till exempel, under natten om jag äter fyra timmar innan läggdags jämfört med om jag äter en timma innan läggdags. För mig i alla fall, är skillnaden stor. Du sover bäst när det är tyst, svalt och mörkt och det finns hjälpmedel som kan hjälpa dig med det. Sovmasker och öronproppar kan göra underverk. Och för många av oss börjar tankarna snurra så fort vi stänger ögonen. Om sådant som inte hanns med idag, om sådant du behöver komma ihåg till jobbet i morgon. Ett enkelt men effektivt sätt att hantera det här är att skriva upp det som ligger och gnager. Ha en liten anteckningsbok på sängbordet och skriv upp sådant som du tänker på eller ältar. Då lämnar tankarna huvudet och sätter sig på pappret och möjligheten för att kunna komma till mental ro ökar. Den mentala träningen har förstås också betydelse. När du har gjort den mentala grundträningen och lärt dig slappna av, både fysiskt och mentalt, kan du använda det när du ska sova och då kommer det vara mycket lättare att koppla av. Och du som mediterar kanske också har upptäckt att regelbunden meditation kan vara till stor hjälp när det kommer till sömn. Många som börjar med meditation märker efter ett tag att de somnar mycket snabbare än vad de gjorde innan. Det var mina tankar om sömn och jag vill vara noga med att det här programmet vänder sig till dig som är frisk och kry i allmänhet. Jag har ingen medicinsk utbildning och jag förstår förstås att det finns dom som inte kan få bukt på varken sömn eller andra problem genom att bara börja prioritera sin sömn annorlunda. Så ta de här tipsen för vad de är, just tips och ett försök från min sida att skapa medvetenhet och ge lite inspiration. Det var allt för den här gången. Tack så mycket för att du har lyssnat. Vi hörs snart igen.

Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha artiklar och gratisresurser för som bland annat hjälper dig att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Länk till podden "Mental träning by Unestål" (Spotify) De pratar om "Det mentala rummet" i avsnitt 11. Utskrift av avsnittet I det här avsnittet kommer jag prata om avslappning. Vilken roll avslappning har i mental träning, varför det är så viktigt och så ska jag gå in på ett begrepp som används inom den mentala träningen, och begreppet är ”Det mentala rummet”. Jag ska också prata om vilken attityd som enligt min erfarenhet fungerar bäst när det handlar om avslappning och så ska jag dela med mig av några de lärdomar som jag har dragit av många års mental träning. Som jag har sagt tidigare så är avslappning en av de viktigaste grunderna i mental träning. Du kan absolut ha nytta av övningar och modeller som du gör i vaket tillstånd men om du kombinerar det med avslappning så flerdubblas effekten. Den här kraften som skapas av övningarna blir till en superkraft i avslappningen. Men det sker inte över en natt. Utan din kropp och ditt sinne behöver träna på det här för att kunna bli bra på det. Och du tränar genom att göra det regelbundet. Ju mer du tränar desto bättre kommer du att bli. Vad är det då exakt du kommer att bli bättre på? Jo, dels så kommer musklerna med tiden kunna släppa de spänningar som finns och bli helt avslappnade. Bara avslappningen i sig kommer att smitta av sig på ditt dagliga välbefinnande, både fysiskt och mentalt, och leda till minskad stress och ökad livskvalitet. Möjligen, beroende på vilken mental träning du gör, så kommer du också att successivt förbättra din förmåga att ta dig till ditt mentala rum. I vissa ljudfiler, bland annat de som Lars-Eric Unestål har gjort så sker den mentala träningen i det här mentala rummet. Och "Det mentala rummet" är ett begrepp som har myntats av Lars-Eric Unestål som är grundaren av mental träning i Sverige och den klart mest inflytelserika personen här. Och jag tycker att det här begreppet är en briljant beskrivning för att göra någonting som är diffust mera tydligt. För vad det handlar om är hypnos eller rättare sagt självhypnos. När du slappnar av djupt hamnar du i ett hypnotiskt tillstånd och att du tar dig till ditt mentala rum fungerar som en bildlig symbol det. För vissa är det enklare att hamna i det hypnotiska tillståndet om man tänker sig en plats eller ett rum istället för bara ett tillstånd. Och hypnos är inte så dramatiskt som det låter. När du befinner dig i ett hypnotiskt tillstånd så befinner du dig någonstans mellan dröm och vakenhet. Du hör ljud och kan skapa egna tankar men känslan i kroppen påminner om sömn. Och du är inte i händerna på den som hypnotiserar dig, när som helst kan du bara öppna ögonen och fortsätta med ditt liv precis som vanligt. Det är inte heller någon risk att du fastnar i hypnosen eller någonting sådant. Lika lite som du kan fastna i en dagdröm och inte ta dig ut kan du fastna i hypnos. När du är i det mentala rummet så är du mer mottaglig för att påverkas. Man skulle kunna likna det vid att ditt undermedvetna öppnar upp sig för intryck. Det du innerst inne tror och tycker kan nu påverkas. Den ifrågasättande delen, den logiska och kritiska delen, av din hjärna tonas ner. Låt säga att du är tennisspelare. Du är duktig men när de avgörande bollarna ska spelas blir du nervös och spelar under din förmåga. Därför kommer du inte så långt som du skulle kunna i din tenniskarriär. Din tennistränare säger till dig att du måste tro mer på dig själv. Du kan ju det här. Du håller förstås med och försöker. Men hur går du tillväga för att börja tro mer på dig själv? Du intalar dig själv att du är bra och när matchen går mot sitt avgörande försöker du intensivt att tro på dig själv. Kanske upprepar du orden "jag kan det här, jag kan det här" tyst för dig själv. Möjligheterna att bli mentalt starkare med den här metoden är små, åtminstone på lite kortare sikt. Du säger att du tror på dig själv, du kanske till och med agerar som att du tror på dig själv men innerst inne har inte mycket förändrats. Om du vinner några jämna matcher så kommer ditt självförtroende att förbättras och den logiska delen av din hjärna kommer att dra slutsatsen att du kan det här men så fort du förlorar så riskerar du att falla tillbaka till dina gamla vanor. Det här beteendet är mycket vanligt inom framför allt idrottsvärlden. Om du istället programmerar in din tro på dig själv i det mentala rummet kommer chanserna för att du verkligen känner tron i magen öka avsevärt. När du ska spela en viktig boll vet du att du kan det här. Du behöver inte intala dig det. Du vet det. Det betyder ju förstås inte att du aldrig förlorar en viktig boll eller att du aldrig blir nervös eller att du aldrig tappar huvudet i en kritisk situation. Men du har skapat en grundtrygghet som är mer stabil. Detsamma gäller förstås din självkänsla i vardagen. Med mental träning kan du bygga en verklig självkänsla som kommer inifrån och inte är så beroende av yttre faktorer. Så ju mer du tränar avslappning desto bättre kommer du bli att nå det här hypnotiska tillståndet som vi inom mental träning kallar det mentala rummet. Du kommer att komma dit snabbare och du kommer att kunna gå djupare. När man börjar träna mentalt har man ofta många frågor om det mentala rummet. Många undrar hur de vet att de är där. Hur ska det kännas? Hypnos är ju ett alternativt medvetandetillstånd och för mig personligen gick det upp ett ljus en gång när jag gjorde min mentala träning på en spikmatta. Om du har legat på en spikmatta så vet du att det efter ett tag inte gör ont alls utan snarare är skönt och avslappnande. Men när jag låg där så kom en fluga eller lite damm in i min näsa så jag ryckte till kraftigt. Då gjorde sig spikarna till känna och jag blev klarvaken på en sekund. När jag satt där kändes det som att jag just vaknat. Samtidigt visste jag ju att jag hade tänkt aktiva tankar. Jag förstod att jag hade varit i det alternativa medvetandetillstånd som kallas hypnos. Jag hade varit i det mentala rummet. Om du lyssnar på ljudband med mental träning och vaknar när bandet är slut och den som pratar på bandet säger till att du ska vakna har du med stor sannolikhet också varit i det mentala rummet. Trots att det kanske känns som att du har sovit. Mitt bästa råd när det gäller det mentala rummet och huruvida du är där eller inte är att inte bry dig om det. Låt det som sker ske. Om du försöker forcera fram det kommer det antagligen gå sämre. Och det är också den attityden som fungerar bäst när du tränar mentalt. Försök inte att ta dig till ditt mentala rum utan fokusera på avslappningen och att följa instruktionerna och låt det mentala rummet komma till dig. Hur ditt mentala rum ska se ut är det du som bestämmer. Om du har ett fysiskt rum eller en plats som du möblerar blir det tydligt och rakt på sak. Det är bra. Men för vissa funkar inte det riktigt. Så var det till exempel för mig. Så jag experimenterade med olika rum utan att något kändes riktigt rätt. Till slut fick jag rådet att strunta i rummet. Att bara fokusera på känslan och då gick det mycket bättre. Och allt annat fungerar precis lika bra. För egen del så använder jag numera inte begreppet ”Det mentala rummet” i de ljudfiler som jag gör. Jag gjorde det i början och vissa av er har säkert lyssnat på ljudfiler av mig där jag instruerar dig att ta dig till ditt mentala rum. Skälet till att jag inte använder begreppet längre är framför allt att när jag gjorde ljudfiler där jag använde ”Det mentala rummet” så handlade den stora majoriteten av frågorna jag fick om just det. Hur vet jag att jag är där? Hur ska det se ut? Kan jag ändra det om jag vill, och så vidare. Så med alla fördelar och styrkor som kommer genom att använda det, så tyckte jag, rätt eller fel, att det gick lika bra utan. Men, nu har du i alla fall lite koll på vad ”Det mentala rummet” är för något. Om du vill ha mer info om detta kan jag verkligen rekommendera podden som heter ”Mental träning by Unestål”. I avsnitt 11 pratar de just om det mentala rummet. Jag lägger en länk till det här i avsnittsbeskrivningen. Tack för att du har lyssnat, ta hand om dig så hörs vi.