I det här reflektionsavsnittet blickar vi tillbaka på det djupt berörande samtalet med Alex, som drabbades av leukemi redan som elvaåring – och gick igenom två tuffa cancerresor innan han ens hunnit fylla femton. Vi pratar om hur det är att möta cancer som barn, i en tid då man egentligen borde vara upptagen med fotboll, vänner och att upptäcka livet. Vad gör det med ett barns självkänsla, tillit och framtidstro? Hur bearbetar man något som egentligen är obegripligt? Vi berör sorgen över allt som pausades – skola, barndom, relationer – och den inre kraft som Alex idag bär med sig. Vi pratar om betydelsen av vårdpersonal som vågar vara närvarande, men också om det som saknades: en vuxen utanför familjen att prata med, någon att landa i mitt i stormen. Det här avsnittet bjuder in till eftertanke – om barns rätt till stöd, om tystnadens konsekvenser för närstående, och om vad det egentligen betyder att ”ta sig vidare” efter en kris. 💬 Har du själv något som väcktes i dig när du lyssnade? Skriv till oss på:
[email protected] :
[email protected] Din berättelse är livsviktig – för dig själv, och för någon annan. Tack för att delar och tar del av CancerMentor-vi möts i avsnittet 💛